torsdag 27 augusti 2009

Mentorprogram hösten 2009!


Igår var det äntligen dags för det första tillfället i MINEs utbildning i mångfald och mentorsskap. Syftet med MINE mentorsskap är bland annat - och det har jag säkert beskrivit tidigare - att konkretisera arbetsgivares mångfaldsarbete. Sen handlar det naturligvis också om att de adepter (relativt nyligen invandrade) som mentorerna kommer att träffa ska föras närmare den svenska arbetsmarknaden.


Igår kände jag mig verkligen priviligerad. Det är fantastiskt att få jobba i MINE och få chansen att påverka och inspirera arbetsgivare att fortsätta jobba med mångfaldsrelaterade frågor. Dessutom är det vid tillfällen som igår att man blir påmind om att det trots allt finns otroligt många människor som strävar åt samma håll.


Under gårdagen fick deltagarna en grundläggande genomgång om hur alla arbetsplatser, och för den delen den enskilde individen, kan må bra av att öppna sina sinnen för nya perspektiv. Och det ska sägas; mentorsskapet handlar inte enbart om att hjälpa någon stackars invandrare. Nej, det handlar lika mycket om att mentorerna får chansen att öppna ögonen för något nytt och spännande.


Så, tack samtliga deltagare för att ni ger oss kraft och inspiration att fortsätta sträva mot en mer mångfaldig arbetsmarknad!

Läs artikeln om mentorutbildningen på MINEs hemsida.

tisdag 25 augusti 2009

IKEAs affärsidé


IKEA är ett minst sagt intressant företag. Möbelvaruhuset har satt Sverige på kartan och spridit den så kallade skandinaviska designen. Samtidigt har vi under senare år kunnat se hur IKEA satsat på diverse mångfaldskampanjer.


Det är just detta som är intressant och enligt min mening en stor del av deras framgång. IKEA har en affärsidé som lyder:

"På IKEA är vår vision att skapa en bättre vardag för många människor. Vår affärsidé går ut på att erbjuda ett brett sortiment av form- och funktionsriktiga heminredningsartiklar till så låga priser att så många som möjligt ska ha råd att köpa dem."


Vad betyder så detta? Jo, det betyder att IKEA har som målsättning att kunna erbjuda produkter till "de många människorna". För att kunna leva upp till sin affärsidé måste IKEA anpassa sina produkter. Om befolkningen förändras ska därför IKEAs produkter förändras därefter.


När IKEA i Oktober slår upp portarna till deras nya varuhus, vilket förövrigt kommer att vara det näst största i världen, så har de en strategi för hur de på bästa sätt ska kunna tillgodose sina kunders behov. Därför har IKEA bland annat strategiskt genomfört rekryteringar med målsättning att personalen ska återspegla befolkningen i regionen.


Karin Wingren, projektkoordinator på IKEA, säger i en intervju med Sydsvenskan idag att:

"Det ska inte bara bli miljöer för människor som vuxit upp i Sverige och vant sig vid svenska traditioner. Ikea har annonserat på sju olika språk för att få personal som kan ta hand om kunder från olika håll i världen. Främst kommer det att finnas många i personalstaben från Iran, Irak, Polen och det forna Jugoslavien."


Vad vi kan lära från IKEA är att mångfald kan och bör integreras i ett företags affärsidé för att få genomslagskraft.
Apropå föregående inlägg om skräckhistorier i idrottsvärlden; Anja Gatus tänkvärda blogginlägg om våra förväntningar på manligt och kvinnligt. För er som missat den.

fredag 21 augusti 2009

En skräckhistoria



Det är sen kväll någon gång i framtiden och du ligger nerbäddad i din säng, redo för att alldeles strax falla in i en omtöcknad tillvaro för att slutligen helt och hållet försvinna in i djup sömn.

Men innan du somnar ska du få höra en godnattsaga. Historian handlar om VM i friidrott år 2009, där huvudpersonerna är Usain Bolt och Caster Semenya.

Med stor entusiasm lyssnar du till beskrivningen av hur Usain Bolt med sina makalösa 19,19 sekunder springer rakt in i ett nytt världsrekord på 200 meter.

Den närmast oöverträffbara Caster Semenya på damernas sida hade tidigare vunnit överlägset på 800 meter, och var inför den stundande finalen en självklart tippad storvinnare.

Du får höra en skildring av ett friidrotts-VM som bjuder på en praktiskt taget extatisk underhållning. Så långt låter historien alldeles förträfflig och du vet att du kommer att somna med ett leende på läpparna. Kanske kommer du drömma om hur det skulle kännas att stå som världsvinnare inför beskådan av miljontals människor. I drömmens värld är allt möjligt.

Du väntar spänt på att höra mer om hur det gick för den duktiga damidrottaren i finalen på 800 meter. Men berättelsen får sig en oväntad vändning. Du får inte veta hur det gick. Det som till en början verkade vara en saga med ett lyckligt slut - förvandlas till en mardrömshistoria. Du får höra hur hela världens granskande blickar nålades fast på Semenya. Spekulationerna eskalerade; "mörk stämma, typiskt manlig kroppsform med stora muskler. Och det faktum att hon sprang snabbt. Kan det vara så att Semenya i själva verket är en man?".

Det vrider sig i magen på dig. Du förstår inte hur världen så sent som år 2009 kunde vara så trångsynt. Du känner en våg av kalla kårar skölja igenom din kropp och du blir rädd. Mycket rädd. Att en utomordentligt bra idrottare inte kunde få vara just en utomordentligt bra idrottare - utan att behöva bli utsatt för något som närmast liknade en lynchmobb - bara för att hon "såg manlig ut". Och vad var det där de pratade om förr i tiden egentligen? Att man, för att anses vara en "riktig" kvinna, eller en "riktig" man, var tvungen att se ut på ett visst sätt, klä sig på ett visst sätt, och bete sig på ett visst sätt. Hua! Tur att att mänskligheten har hunnit bli förståndigare och kastat bort sådana vanskliga föreställningar, tänker du.

Snipp snapp snut, så var sagan tack och lov slut. Men i natt är likväl en natt då du sover med lampan tänd.

torsdag 20 augusti 2009

Rekrytering via facebook

Jag kommer ihåg när jag först blev introducerad för Facebook. Jag var minst sagt skeptisk. Tyckte mig nog vara nöjd med att maila. När allt fler blev medlemmar i Facebook insåg jag naturligtvis att det kanske inte var så dumt. Sedan dess har hela konceptet utvecklats i rasande takt. När jag gick med, det var väl någon gång i 2007 (bara drygt två år sen), så hade exempelvis inte den äldre generationen en aning om vad Facebook var. Numera kan man återfinna såväl föräldrar som mor- och farföräldrar bland sina kontakter. Ja, för att inte tala om chefer och medarbetare. Vad som en gång var ett relativt intimt forum för kontakt med sina polare har utvecklats till ett verktyg för professionell kommunikation Eller vad det ska kallas.

Kanske är det bara ett led i att gränsen mellan arbete och fritid håller på att suddas ut? Det finns otroligt mycket att säga om utvecklingen av Facebook. Och vi har definitivt inte sett slutet.

Vad som för mig kan verka lite oroväckande är hur vissa företag börjat rekrytera genom Facebook. Det går bland annat läsa om detta i en artikel i tidningen City, där intervjuade Robert Svensson (redaktionschef på citat journalistgruppen) förespråkar att leta nya personal genom de nätverk som finns på Facebook. Och varför oroar jag mig? Är det inte så att detta bara är ytterligare ett sätt att nå bra medarbetare?

Visst, det kan så tyckas. Konsekvenserna av att rekrytera på detta sätt borde vara att arbetsgivare bara anställer kompisars kompisar och bekanta till dem. Med andra ord ett förfinat verktyg till att hålla varandra om ryggen. Utan att ha granskat samtliga adressböcker på facebook vill jag ändå spekulera i hur framtidens arbetsplatser genom detta förfarande riskerar att få personal som i allt större utsträckning liknar varandra.

Robert Svensson avslutar även intervjun insiktsfullt genom att påpeka att rekrytering genom sociala medier, och genom Facebook i synnerhet, inte ger ett mer rättvist samhälle.

Så sant som det var sagt.

måndag 17 augusti 2009

Svenskar och natur


Något av det bästa jag vet är att läsa tidningen till en kopp te på söndagsmornar. Under helgerna ges tid till djupare reflektion, vilket jag gillar. Sydsvenskans söndagsbilaga innehöll bland annat en artikel om svenskar och deras förhållande till naturen. Artikelförfattaren hävdar att naturen är en del av i stort sett alla nationsbyggen. I Sverige verkar detta vara ett extra stort inslag i den nationella identiteten.


Att vara ute i naturen och plocka svamp, vandra, fiska eller bara ta en skogspromenad betraktas av de flesta som något positivt. Pernilla Ouis, som ofta figurerat i sammanhang där Islam debatterats, har tillsammans med humanekologen Ebba Lisberg Jensen påbörjat ett forskningsprojekt vilket undersöker hur invandrare använder naturen.


Ett till synes nytt grepp om hela integrationsprocessen. Om det stämmer att den så kallade svenska folksjälen ligger i förhållandet mellan individen och naturen så tror jag att det är en nyckel för invandrade att få insikt i hur svenskar använder naturen.


Naturguidningar för invandrade, vilket artikeln beskriver, verkar därför vara en strålande idè. Vidare tror jag även att dessa guidningar kan skapa medvetenhet om den svenska identiteten. För invandrade har av naturliga skäl ett annat perspektiv på naturen. Jag hoppas att man tar tillvara på de kommentarer och reflektioner som dyker upp under guidningarna.

Okej, inte så mycket av relevans för MINE i det här inlägget kanske. Fast å andra sidan tror jag att vi på samma sätt kan "använda" människor från andra delar av världen på våra arbetsplatser till att få perspektiv på hur vi löser våra dagliga arbetsuppgifter. Med större mångfald på våra arbetsplatser, och då menar jag mångfald i bred förståelse, får vi med största sannolikhet nya infallsvinklar till hur vi kan lösa specifika uppgifter. Detta kan leda till såväl ökad arbetslust som till ökad effektivitet.

torsdag 13 augusti 2009

Kvotering eller ej - den eviga frågan

Läser idag på Sydsvenskans ledarsida en artikel om kvotering som är skriven under rubriken Ingen vinner på tvång, signerad Nina Halling.

Undersökningar som har gjorts på området könsfördelning i företagsledningar har traditionellt sett enhetligt pekat åt samma håll: ju fler kvinnor och ju större jämställdhet i ett företags styrelse, desto mer lönsamhet. Förra veckan presenterades dock en undersökning gjord av London school of economics och University of Queensland, där resultatet visar det motsatta. Visserligen har man kommit fram till att fler kvinnor i styrelsen på ett mindre bolag driver verksamheten framåt, vilket leder till bättre lönsamhet. I styrelsen hos de större verksamheterna, däremot, innebär högre representation av kvinnor en sänkning av lönsamheten, enligt studien.

Varför pekar då studieresultaten åt så olika håll och vad ska vi tro på, egentligen?
Kanske är det dags att sluta analysera exakt hur många kvinnor, män, invandrare, människor av olika sexuell läggning, handikapp och ålder ett företag behöver för att bli dels mer lönsamt, dels attraktivt även ur en etisk synvinkel.

Stirrar man sig blind på siffror och går efter studieresultat som skiftar från år till år och studie till studie tror jag att man snarare blir mer förvirrad än klok på vad man ska ta sig till.

Halling skriver; "det är erfarenheter, kompetens och förmågan att bidra med nya perspektiv som skapar en effektiv styrelse. Inte tvång". En föreställning som jag tror att få har något emot. Samtidigt vet man att företag och arbetsgivare har väldigt lätt, medvetet eller omedvetet, för att rekrytera människor av en och samma sort. Människor som arbetsgivaren känner igen sig i, människor som smälter in bland resten av personalstyrkan. Därför är det viktigt, och i många fall nödvändigt att upplysa och påminna organisationer i alla sektorer om varför mångfald är viktigt. Och det är ju just vad MINE gör.

Under hösten kommer vi på MINE att satsa mer på att få in fler företag och organisationer bland våra medlemmar. Om rekrytering av olika människogrupper ökar på ett naturligt sätt, behöver den infekterade debatten kring kvotering inte kännas särskilt hotfull. För kvotering ska ju inte finnas. Det tycker varken den som är principiellt emot kvotering eller den som propagerar för den. Visionen är ju att den inte ska behöva finnas. Dessvärre är förhoppningarna på en sådan framtid ofta väldigt pessimistiska och en värld som inte behöver stödjas av kvotering ses i många fall som ett ouppnåeligt ideal.Dags att ändra på det, säger vi på MINE. Därför fokuserar vi på det positiva och gör vad vi kan för att bistå arbetsgivare med kunskap, hjälp och material för att uppnå målet med en mångfaldig organisation.

I en perfekt värld existerar inte kvotering. Det gör inte MINE heller. Och det är det jobbar vi för.

onsdag 12 augusti 2009

Mentorprogram

Glöm inte att anmäla dig till MINEs mentorutbildning! Onsdagen den 19 är sista anmälningsdag.
Läs mer här: http://mine.se/foer-arbetsgivare/mentorprogram/.

måndag 10 augusti 2009

Reflektioner från Mellanöstern

Det var med både glädje och ångest jag trampade iväg till kontoret i morse. Glädje över att få komma igång igen och ångest över att jag kanske helst av allt hade fortsatt min semester i ytterligare ett par veckor.

Igår förmiddag landade vi på Kastrup efter att ha tillbringat en dryg vecka i Israel. Kanske är det just vistelsen i Israel som gör att jag skulle behöva lite mer tid till att bearbeta alla upplevelser. Jag ska inte ge mig in i något politiskt resonemang över Israel-Palestina konflikten. Det finns redan tillräckligt många som tycker till kring detta. De flesta menar att just deras åsikt är den rätta. Det är här jag tror problemet ligger. Det vill säga, i oförmågan att kunna erkänna andras värderingar och åsikter som lika mycket värda de egna.

Jag har vid ett tidigare tillfälle bloggat om författaren Amos Oz som menar att konflikterna i Mellanöstern är en kamp mellan "rätt och rätt". Efter att själv besökt Israel inser jag vad han menar. Israel (eller vad som numera är staten Israel samt Palestinska områden) har i alla tider varit krigshärjat. Historien om det heliga landet går tillbaka tusentals år i tiden. De flesta, om inte alla konflikter, har handlat om religion. Hur mycket jag än lär mig om området och i synnerhet den historiska kontexten kan jag inte förstå att så många människor har varit tvungna att sätta livet till.




Lars Ohly gjorde igår ett uttalande om att Israel bör betraktas som en skurkstat. Om detta får man tycka vad man vill. Personligen menar jag att det är mer komplicerat än som så. Väl i Israel fick jag dock en mycket bättre förståelse av hur vardagen är för de palestinier som bor i området. Tänk dig själv att du enbart på grund av din etniska tillhörighet dagligen blir utsatt för kontroller av alla de slag. Allt ifrån chekpoints där det tar timmar att komma igenom och där personalen verkar njuta av att förnedra och trakssera till att bli nekad anställning för att du råkar ha "fel" ursprung. Visst, detta sker till viss del även i Sverige. Men inte alls i samma utsträckning eller med sådan medvetenhet.

En av de jag träffade under resan sa att Israel, och kanske främst Jerusalem, är fördömt. Om så är fallet får tiden utvisa, men jag hoppas att man ska lyckas ta historien till hjälp för att åstadkomma en förändring. Jag hoppas att människor i Israel i framtiden äntligen ska få fred.

Resan till Israel var speciell pågrund av många skäl. Jag tror dock att alla resor berikar. Genom resor får vi möjlighet att reflektera över våra egna liv.

måndag 3 augusti 2009

Nya tag!

Semestertider. Sol, bad, lata dagar. Skönt? Absolut. Dessutom välbehövligt och välkommet i många fall. Utan att vilja dra ner era mungipor och tillika glada semesterhumör vill jag dock, åtminstone för egen skull, förkunna min glädje åt det faktum att semestertiderna snart lider mot sina slut.

För oss på MINE innebär det nämligen massor med spännande saker. Den nya medlemstidningen kommer ut lagom tills dess att sommaren precis har hunnit bli höst. Seminarier, mentorutbildningar och (med ett stort mått av den livsnödvändiga varan optimism i åtanke) är massor med nya medlemmar till föreningen att vänta.

Så jag säger välkommen till regn, blåst och gula löv. Lite nya, friska vindar har ingen dött av!



/Nathalie