MINE arrangerade idag en workshop tillsammans med Malmö Högskola, där diskrimineringskagstiftningen var under lupp. Vi genomgick dels vad lagstiftningen består av, och dels hur det kan se ut i praktiken.
I ett av casen som vi jobbade med (något som jag tyckte var ganska skrattretande förövrigt) hade en kvinna anmält en arbetsgivare inom bilindustrin för indirekt diskriminering på grund av kön. D v s att hon upplevde sig ha blivit diskriminerad på grund av att hon är kvinna. Kärnan i hela cirkusen var att bilfabrikanten hade en policy om att medarbetare var tvungna att vara minst 163cm lång och max 195cm lång. Detta menades vara diskriminerande mot kvinnor eftersom att det är betydligt fler kvinnor som är kortare än 163 cm i jämförelse med vad det är män som är lika korta. Således var detta ett fall för indirekt diskriminering.
Att indirekt diskriminera innebär alltså att en arbetsgivare diskriminerar "genom tillämpning av bestämmelser/kriterier/förfaringssätt som framstår som neutrala men som i praktiken särskilt missgynnar personer från en viss grupp".
Arbetsgivaren menade i just detta fallet att de hade dessa kriterier på grundlag av ergonomiska skäl. Man hänvisade till viss forskning, men i slutändan så kom domstolen fram till att detta faktiskt var ett fall av indirekt diskriminering.
Jag slogs av fallets komplexitet, och hur viktigt det är som arbetsgivare att verkligen, verkligen tänka till när man ställer upp kravspecifikationer för en tjänst. Slutsatsen jag personligen drog av förmiddagens diskussioner är att alltid se till så att kraven stämmer överens med vad medarbetaren ska utföra för arbetsuppgifter. Allt annat är egentligen irrelevant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar