Niklas Orrenius argumenterar i sin bok "Jag är inte rabiat, jag äter pizza, vilken handlar om Sverigedemokraterna, att vi bör låta SD s åsikter få komma fram. På så vis menar han att allmänheten kommer att inse hur radikala de egentligen är. När jag ser SD s valfilm blir jag förskräckt, förbannat, uppgiven och ledsen. Samtidigt förstår jag nu vad Orrenius menade. I filmen bekänner SD färg, vilket förhoppningsvis kan få folk att inse vilket typ av samhälle det är SD vill skapa.
Saken är ganska enkel:
SvaraRaderaOm man reagerat negativt på dagens invadringspolitik, assimilationsproblem, förortsbränder och hedervåld finns bara ett parti att välja på:
Sverigedemokraterna!