När jag åkte därifrån på eftermiddagen kändes det som att vi sått ett frö, som man klyschigt brukar säga. Men det får vi nog ändå konstatera att vi gjorde. Dessutom upprättades en lista över idéer om hur IKANO ska ta gårdagens upparbetade kunskaper vidare. Med andra ord så finns det en grundsten för IKANO när de ska upprätta en handlingsplan. Bra så.
Jag kunde ändå inte låta bli att tänka för mig själv; vad kommer att hända efter att jag och min kollega åkt härifrån? Har vi gjort någon nytta? Vad kommer våran insats ha för betydelse för medarbetarna på IKANO?
Kanske är det förnuftigt att jag börjar ta mig själv på mindre allvar, och inser att om jag bara kan nå ut till en enda människa, varken mer eller mindre, så har jag åstadkommit tillräckligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar