Förra veckan vann Sydsvenskans utrikesreporterKinga Sandén som bekant Stora Journalistpriset i kategorin Årets förnyare. Utmärkelsen fick hon bl a för det sätt som hon använder sig av mikrobloggen Twitter i sitt rapporterande. Särskilt uppmärksammat blev hennes twittrande om det omstridda iranska valet i somras.
För mig och många andra som har nära släktingar i Iran var hennes rapporteringar guld värda. Att få sig en korrekt uppfattning om hur läget där ser ut är annars i princip helt omöjligt, då ingen vågar uttrycka något som kan uppfattas som regimkritiskt pga rädslan för vad som kan ske om det är så att telefonen är avlyssnad. Tack vare Kinga Sandén (och även alla andra flitiga Iran election-twittare, icke att förglömma) klarnade bilden för många oroliga närstående.
Vid prisutdelningen av Stora Journalistpriset fick Kinga besvara flera frågor som hade med hennes utländska bakgrund att göra.
"Ingen av de andra pristagarna behövde svara på en enda fråga om under vilka omständigheter de vuxit upp. De fick använda all tid på scenen till att tala om sin journalistik." Så (och mycket mer) skriver Kinga i en oerhört träffande artikel på Newsmill. Hon beskriver hur det är att av sin omgivning ständigt definieras som någonting annat än svensk. Som att den utländska bakgrunden är det enda som finns där. Dessutom uppmanar hon såväl medier som företag att lära sig förstå befolkningen i dagens Sverige. Den som gör det är den verklige vinnaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar