Stockholm Pride

Årets tema för Stockholm Pride är makt. Det är ett mycket intressant ämne, och dessutom väldigt relevant i förhållande till individer som faller utanför den heterosexuella normen. Ofta frågar man sig vem som har makt att definiera vad som är norm. Enligt mig är frågan fel ställd. Istället för att prata om vem bör man istället fråga sig hur.

Förövrigt är diskussioner om makt relevant i alla sammanhang där det normala kommer på tapeten.

Att undersöka vem som definierar det normativa är fruktlöst, eftersom det omöjligen kan finnas en enda person som sitter i sin kammare och hittar på vad vi andra ska rätta oss efter. Nej, det är snarare alla vi som lever i det här samhället, eller den här världen, som är delaktiga till att skapa och upprätthålla vad vi kallar normalt.

Ovanstående tanke är långt ifrån originell, och antagligen är den som uttrycker detta bäst Michel Foucault. Om ni har tid...läs om Foucault och makten.

Det är de samlade erfarenheterna som är de viktiga.

Med hjälp av andras människors expertis, kunskaper och erfarenheter kan vi på MINE bäst jobba mot vårt mål – att implementera ett mångfaldstänk i näringslivet. Som jag ser det är vi som jobbar i föreningen inspiratörer som samlar allt det engagemang och intresse som trots allt redan finns för mångfaldsfrågor bland chefer och arbetsgivare. De samlade erfarenheterna ligger sedan till grund för det mest påtagliga som vi gör. Dessutom får vi möjlighet att ta tillvara viktiga synsätt, för att på så sätt kunna bredda andras, inte minst våra egna.

Ett konkret exempel på att arbetsgivares och medarbetares engagemang kan användas till att utforma någonting praktiskt och användbart är den mångfaldsrekryteringsguide som vi, tillsammans med flera av våra medlemsföretag, lanserar till hösten. Tack vare flera kompetenta HR-medarbetare har vi fått oerhört mycket idétillskott och användbara tips. Senast i morse hade vi ett fantastiskt givande och kreativt samtal tillsammans HR-ansvariga på Ikea, E.on och Röda korset. Och jag känner att det är viktigt att poängtera att det är tack vare dessa personer, och många fler därtill, som vi på MINE kan fortsätta vårt arbete. Med andra ord: inga engagerade arbetsgivare – ingen mångfald i näringslivet.

Sverige har alltid varit ett invandringsland...

Jag höll ett föredrag för en Rotary klubb idag med temat "Det mångkulturella Sverige - problem eller möjlighet". Mycket trevlig på alla sätt och vis. Dessutom en bonus med en flaska vin som tack:)

I föredraget påstod jag, bland annat, att Sverige historiskt sett är ett relativt etniskt och kulturellt homogent land. Det är först efter andra världskriget som den moderna invandringshistorien till Sverige börjar. Under stora delar av 50-talet och 60-talet bestod invandringen av individer som kom till Sverige för att arbeta. Dessutom kom de hit främst från övriga nordiska länder samt övriga Europa. De senaste 20-30 åren har karaktären av invandring gradvis förändrats. Numera består invandringen till Sverige huvudsakligen av anhöriginvandrare samt flyktingar.

Jag fick, under den avslutande frågestunden vid föredraget, en kommentar om att Sverige alltid varit en invandrarland. Och dessutom har dessa invandrade varit en stor bidragande anledning till Sveriges utveckling.

Kort sagt; jag håller fullständigt med. Alla länder består av invandrade på något vis. Det kan vara ett viktigt argument gentemot främlingsfientliga krafter som vill "gå tillbaka till det ursprungligt svenska". En enkel fråga är: Vad består detta av? Och hur långt tillbaka i tiden ska vi gå?

Så, ja, Sverige har alltid varit ett invandrarland. Men den tid vi lever i är på många vis "migrationens tidsålder", eftersom rörligheten (migrationen) aldrig varit så stor som den är idag. Så är det bara, och det har vi lov att förhålla oss till oavsett om vi gillar det eller ej!

Migranter

Sydsvenskan fortsätter sin artikelserie om migranter. Jag berömmer deras initiativ att synliggöra människor som valt att flytta från sitt hemland för att börja om någon annanstans.

Idag ges ett porträtt av en dansk man som utvandrat till Kenya. Läs mer i länken ovan!

Återigen; well done Sydsvenskan!

Ökad rädsla för somalier?

Somalier som invandrat till Danmark fruktar ökad främlingsfientlighet tack vare helgens yxjakt av Muhammedtecknaren Lars Westergaard.

Tyvärr tror jag det stämmer. Alltför ofta får den stora massan bära ansvaret för någon enstaka individs galenskap. Och detta drabbar i mycket större utsträckning invandrade än infödda. Varför? Är det för att vi har mycket lättare att kritisera "de andra" än oss själva? Så fort en individ som invandrat till Sverige, Danmark, eller vilket annat land som helst, begår ett brott ger det legitimitet till diskussioner om invandringens konsekvenser och huruvida vi överhuvudtaget ska ta emot invandrade. Se vad som händer...."dom kan ju inte sköta sig ändå, det var väl det vi visste...."

Händelsen i Århus är givetvis oacceptabel, en kriminell handling som ska tas på allvar och bestraffas. Men problemet är att bestraffningen i det här fallet garanterat inte blir individuell. Många fler än gärningsmannen kommer att få lida. Min poäng är att de som nu kommer att ställa sig ännu mer kritiska till Somalier bör tänka efter en eller två gånger till. Yxjakten utfördes av en individ, inte av en grupp.