Diskussion om hur mångfalden gynnar landets ekonomi togs upp på Veckans Affärers mångfaldsseminarium i onsdags. Flera artiklar publicerades sedan i Veckans Affärer, bland annat en artikel om kanadamodellen, där invandrare ses som en tillgång och inte en börda. Enligt Kanadas ambassadör Alexandra Volkoff ligger Sverige 20 år efter i mångfaldsfrågan.
Ett sätt att få de nyanlända på arbetsmarknaden i Kanada är mentorprogram:
En av de aktiva åtgärderna för att åstadkomma ett snabbt inträde på arbetsmarknaden för de nyanlända är mentorsprogram som sätter invandrarna i kontakt med samma yrkesgrupp som de själva tillhör: ingenjörer med ingenjörer och slaktare med slaktare.
En annan artikel tar upp en diskussion kring vilken vinst drar Sverige om invandrararbetskraft används. Här kommer flera citat:
En uträkning visar då att om sysselsättningen för utrikes födda skulle nå upp till samma nivå som för svenskfödda skulle det förstärka statskassan med ungefär 34 miljarder kronor. Varje år.
En vanlig förklaring till den trista statistiken är att Sverige under de senaste decennierna mest tagit in flykting- och så kallade anhörighetsinvandrare medan andra länder tar in arbetskraftsinvandrare, alltså personer som redan har ett arbete. Det spelar naturligtvis in, men flera andra nordeuropeiska länder för samma politik som Sverige och har samma situation. Så utan tvivel är det ett stort underkännande av både den förda politiken och av svenska företag, som uppenbarligen är dåliga på att se invandrares styrkor.
Ansvaret för att invandrare inte får jobb ligger således på politiker och myndigheter (till exempel för språkutbildning och långa handläggningstider för legitimationer). Men också på näringslivet där svenska företag är dåliga på att uppskatta och förstå värdet av utländska utbildningar.
Läs mer här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar