Läste precis en artikel i tidskriften "Journal of Ethnic and Migration Studies" där forskaren Alireza Bethoui presenterade mycket intressant forskning. Han diskuterar i artikeln vad vi i vardagstal brukar kalla "sociala nätverk".
Mer precist går han igenom statistik av ett representativt urval av Sveriges befolkning huruvida man använder sig av sina sociala nätverk vid jobbsökande. Det har tidigare konstaterats att informell rekrytering står för en stor del av all rekrytering som görs. Bethoui jämför med situationen i USA där fackförbund inte är lika starka och det inte finns samma regleringar på arbetsmarknaden som säkrar något så när rättvisa förhållanden.
Han har en tanke om att det därför borde vara fler som får jobb den "vanliga" vägen i Sverige. Stämmer det? En undersökning som gjordes på 90-talet bland sysselsatta visade att endast 20-26% av tillfrågade hade fått sitt jobb genom att söka via annons eller motsvarande. Så, informell rekrytering är även vanlig i Sverige. Sociala nätverk har stor betydelse. Och inte bara att ha ett socialt nätverk, det gäller även att känna "rätt" personer.
Bethoui gör därefter en undersökning av skillnader i användning av sociala nätverk för att få ett jobb mellan infödda och utlandsfödda. Resultatet visar att utlandsfödda i lägre utsträckning än infödda rekryteras via sociala nätverk. Dessutom - och viktigt att tillägga - så är det relativt stor skillnad i löner mellan infödda och utlandsfödda som rekryterats via informella kanaler.
Intressant att notera är också vad som händer i lågkonjunktur. Vid lågkonjunkturen i början på 90-talet så gick arbetslösheten totalt bland den svenska befolkningen upp till ca 8%. Endast bland utlandsfödda så steg arbetslösheten till hela 17%. Det visar att invandrade ofta är de som ryker först.
Med det sagt, går det kanske säga något om vilken roll informella nätverk får i dåliga tider. Bethoui menar, som han säger, att "in recession, word-of-mouth recruitment increases". Arbetsgivare blir mer försiktiga vem de anställer och känner att de inte har råd att göra några misstag vid ny anställningar. Med den statistik som visar att utlandsfödda har "svagare" sociala nätverk drabbas de därför värre.
Också viktigt att tillägga; det här är en förklaring till varför sysselsättning mellan infödda och utlandsfödda skiljer sig åt.
Rekrytering genom sociala nätverk kan tyckas vara orättvist. Ett sådant system verkar upprätthålla de olikheter som existerar mellan infödda och invandrade. Och det ska vi väl inte sträva efter att bevara? Nej, naturligtvis inte. Men vi kan heller inte tro att det ska försvinna över natten.
Är det inte istället bättre att inse hur verkligheten ser ut och jobba efter de förutsättningar som finns? Och vad kan vi göra då? Ja, exempelvis så kan vi sträva efter att inkludera invandrade i de nätverk genom vilka mycket av rekryteringen sker. Detta är något vi alla kan bidra med bara genom att var lite mer öppna för det "annorlunda".
I MINE har vi sedan hösten 2008 jobbat med ett mentorprogram vars syfte är att skapa sociala nätverk för invandrade på den svenska arbetsmarknaden. Vi gör det genom att en person som relativt nyligen invandrat till Sverige under ca ett år får träffa en person som är sysselsatt i Sverige. Det skapar större nätverk och resulterar förhoppningsvis i att föra dessa personer närmare en anställning.
Mentorskapet är ett första steg till att göra allt tjafs om integration mer förståeligt och konkret. Det handlar om att mötas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar