Amos Oz

Dags för ett boktips igen...För någon vecka sen läste jag en bok av Amos Oz, israelen som blivit ganska hypad i svenska medier den senaste tiden. Bland annat har han besökt Skavlan. Hursomhelst så har han skrivit en liten bok på ca 80 sidor. Det är något speciellt med böcker under 100 sidor. Jag gillar tanken på att kunna läsa ut en bok på ett par timmar. Ligger väl i en rastlös själs natur. När boken är så pass tankeväckande, och kort, blir den ännu bättre.

Oz är en förgrundsgestalt i folkrörelsen "fred nu". En organisation som verkar för fred mellan Israel och Palestina.

I Hur man botar en fanatiker beskriver Oz situationen mellan Israel och Palestina på ett lätt, och i vissa stycken även humoristiskt sätt. Hans tes är att konflikten baserar sig i en kamp mellan "rätt och rätt". Det går inte i denna konflikt utröna vem som är den gode och vem som är den onde. En fanatiker är, enligt Oz, en person som att ändamålet alltid helgar medlet.

Låt mig citera:
"Den nuvarande krisen i världen, i Mellanöstern, i Israel/Palestina, handlar inte om islams värderingar, som vissa rasister påstår, inte alls. Det handlar om den urgamla striden mellan fanatism och pragmatism".

Jag tycker att ovanstående meningar säger något grundläggande om konflikter generellt sett. Det säger något om intolerans. För om man tror att ens egna värderingar, åsikter, normer etc. är de enda rätta finns det inte utrymme för olikheter. En människa kan vara fanatisk med en rad olika saker. Det gäller inte bara religion eller nationalitet. Men många gånger handlar det om tillhörighet och identitet. Ett exempel är fotbollsfans som gång på gång, match efter match skriker sig hesa över hur mycket de älskar sitt lag och hatar det andra. Om man vill studera gemenskap och identitet är fotbollsstadion faktiskt en utmärkt plats.

Oz menar att vi bör sätta vår tillit till de sansade människorna. Genom att skapa hopp hos dem kan världen utvecklas till en bättre plats.

En ödmjuk fundering när jag kommit till sista raden i boken var dock vem dessa sansade människor är. Hur känner jag igen en sansad människa? Och vem är det som har rätt att kalla sig själv sansad? Och vem har gett dessa människor rätten att döma andras sätt att leva på?

Jag kommer ändå till slutsatsen att den sansade människan är den som är öppen nog att inse sina egna brister. Det är en person som vågar öppna sitt sinne för andras "världar" och erkänna att även andra kan ha lika "rätt" som en själv. Och, kanske till och med att det allt som oftast kan vara svårt att bedöma vad som är gott och ont.