Cirkulär migration

Läste på "integrationsbloggen" om cirkulär migration. Begreppet refererar till...ja egentligen vad det låter som, nämligen att folk som flyttar ofta flyttar vidare. Eller tillbaka till det land de kom ifrån . Jag är kanske naiv. Kanske har jag inte riktigt förstått allt, men det känns som idéer om cirkulär migration figurerat i Sverige tidigare. Arbetskraftsinvandrare som kom till Sverige under efterkrigstiden beräknades återvända till sina hemländer. Med tiden som facit kan vi se att väldigt många av dem valde att stanna kvar här. Vad hände? Ja, det brukar kallas livet...Kanske träffade de den stora kärleken, fick ett bättre jobb, köpte bostad, skaffade svenska vänner. Eller rent utav fann sin plats på jorden här. Men samtidigt var det de som återvände. Det går också se att många svenskar väljer att bo utomlands under perioder av sitt liv, för att sedan återvända till Sverige. Så, jag är kluven. Funkar det här med cirkulär migration egentligen?

Kanske kommer svaret från den "kommitté som ska utreda hur personers ökade rörlighet till och från Sverige kan underlättas och hur rörlighetens positiva utvecklingseffekter kan främjas."

Jag funderar nu över vad som förändrats sedan 60- och 70-talen? Är människor idag mer benägna att flytta tillbaka till sitt hemland än vad de var då? I DN argumenterar Tobias Billström (M) och Mikaela Valtersson (MP) (se bild ovan) att det är lägre resekostnader idag och därför är det större sannolikhet att man flyttar. Ja, kanske det. De menar också att de internationella nätverken är mer utbredda idag. Det är lättare att hålla kontakt med släkt och vänner man lämnat bakom sig. Visst, kanske det också. Men frågan kvarstår....kommer det funka så som i teorin?

DO höstar framgång

Kort blogg idag. Passar endast på att länka till DN, där de skriver om DO s resultat det första halvåret sedan omstruktureringen. Det vill säga när samtliga diskrimineringslagar sammanfogades. Tre myndigheter (JämO, HomO och Handikappsombudsmannen) är numera en enda myndighet. Och tydligen har de lyckats bra. Läs själva!

Från svart till vit

Jag tänker på Michael. Jag var aldrig någon stor fan av hans musik, och kommer nog hellre aldrig bli. Trots detta är det svårt att undgå att Michael Jackson gått hädan. Det var länge sedan jag såg något som helst om honom i media. Därför blev jag förvånad när jag imorse helt plötsligt ser honom på framsidan av morgontidningen. Hans ansikte fick mig att återigen börja fundera kring hans livsöde. Vad var det som fick honom att så radikalt förändra sitt utseende egentligen. Jag vet inte om jag någonsin har fått ett riktigt svar på det. Eller....jag menar... ett trovärdigt svar. För han var ju ett objekt för all världens skvallerpress under sin livstid, och vad ska man välja att tro på i den cirkusen?!

Hur var det nu med hans hudfärg? En gång i tiden var han svart. Redan innan sin död var han likblek. Var det en sjukdom som förändrade färgen på hans hud eller var det sjävförvållat? För mig är det något sorgligt med hans fysiska förändring. Det verkar som han inte kunde förlika sig med sitt ursprungliga utseende. För det handlar ju inte bara om hudfärgen. Hans operationer verkar vara ett sätt att förändra sin identitet på ett radikalt sätt. Vissa påstår att det är något sjukligt över ett sådant beteende. Visst, det han kanske hade en psykisk sjukdom, men i så fall är han långt ifrån ensam om att lida av den. Med tillräckligt mycket pengar kan man göra vad som helst, heter det. Till och med förändra sitt utseende. Och det gör "folk" hela tiden.

Det får mig att fundera över hur mycket vi kan förändra oss utan att förlora oss själva. Hur mycket kan vi förvänta oss av vår omgivning att anpassa sig till normer? Vad innebär det att vara annorlunda? Hur ska vi skapa ett samhälle där vi tillåts vara oss själva, oavsett hudfärg, handikapp, sexuell läggning, religiös åskådning osv osv??

Mera mångfald på skånska arbetsplatser!

Det har helt klart börjat snurra kring MINE nu! Dagen innan midsommar hade MINE bjudit in nio företag att vara med och utforma en mångfaldsrekryteringsguide. Bland annat E.ON, Epsilon, Proffice, Röda Korset och Länsförsäkringar Skåne (Se bilden till höger). Under tre timmar skapade vi grundlaget för en mångfaldsrekryteringsguide, vilken vi verkligen hoppas ska få genomslag på svenska arbetsplatser. Förutsättningen för att kunna lyckas med en sådan guide är att man har med sig arbetsgivare. Det är de som äger frågan om integration och mångfald på arbetsmarknaden. Därför måste vi alltid utgå från deras erfarenheter och förutsättningar.

Det är varken MINE eller Foreningen nydansker (som våra samarbetspartners heter) som ska tala om för arbetsgivare hur eller vad de ska göra för att få större mångfald. Vår uppgift är snarare att inspirera, motivera och koordinera det engagemang som faktiskt finns.

Tillsammans kan vi skapa större mångfald på svenska arbetsplatser. Den guide vi tar fram ska kunna appliceras på i stort sett alla organisationer. Såväl privata som offentliga. Dock - och detta är viktigt att påpeka - varje enskild verksamhet måste själva hitta sina drivkrafter att större mångfald bland sin personal. När mångfald blir en naturlig del av företags affärsplaner har vi kommit långt.

Glädjande är att det finns så många arbetsgivare som har ett genuint engagemang i mångfaldsfrågor. Det ska vi ta vara på!

Labinot Harbuzi

Då var det återigen dags att lyfta fram något från Sydsvenskan. Det är väl inte så svårt att lista ut att det är min morgontidning?? Sydsvenskan kör nu en serie som de kallar "mellanförskapet". Jag fascineras av begreppet som jag tror på måga sätt beskriver en känsla av att inte höra hemma varken här eller där. Samtidigt får det mig att fundera över vad det är som får en person som Labinot Harbuzi att inte riktigt känna sig som svensk. Frågan är berättigad. Trots att "Labbes" föräldrar kommer från Kosovo så är han själv uppvuxen i Sverige. Följdfrågan till Labbe bör därför bli vad det är han menar är typiskt svenskt. Vad är det som gör att han inte ser sig själv som en riktig svensk?

Med detta väcks funderingar om hur vi, alla som bor i Sverige, definierar svenskhet. För mig verkar vi vara i en övergångsperiod där svenskhet är på väg att omformuleras. Sverige har i och för sig aldrig varit ett homogent land. Långt därifrån. Vi har alltid haft invandring. När det inte fanns moderna transportmedel så som bil och tåg var det dessutom betydliga skillnader mellan människor i olika delar av lander. Herregud, vi talade ju inte ens samma språk!
De senaste 20 åren har dock invandring till Sverige ändrat karaktär. Det är fler invandrare från "fjärran", vilket har påverkat vårt samhälle i grunden.
Vi står nu, enligt mig, vid ett vägskäl. Ska Sverige vara ett framgångsrikt land är det en förutsättning att alla som bor i det här landet hjälps åt. Sverige behöver invandrade och invandrade behöver Sverige.

Varför inte sträva efter att Sverige och svenskhet ska motsvara förändring, flexibilitet och framåtsträvande?

Konferens om mottagande

Igår deltog jag i en paneldebatt om mångfald på arbetsmarknaden. Arrangörer var länsstyrelsen i Skåne. En intressant konferens på många sätt och vis. Vid den debatten jag deltog i var syftet att diskutera förtjänster med mångfald på arbetsmarknaden. Vid min sida hade jag representater från kommunen, arbetsförmedlingen och näringslivet (närmare bestämt bjässarna E.on och IKEA). Många intressanta aspekter på hur mångfald ska utnyttjas bäst bland arbetsgivare lyftes fram.

Något som är ganska anmärkningsvärt vid närmare eftertanke är hur det kan vara så att stora bolag och organisationer, med massor av kompetent personal, har så svårt att i praktiken rekrytera människor med utländsk bakgrund till sina verksamheter. Att vi år 2009 inte har kommit längre är inte bara mycket märkligt. Det är rent ut sagt bedrövligt.

Ingemar Holm, företagssamordnare och ordförande i Malmö företagsgrupper, betonade under seminariet vikten av att definiera svaren på varför vi behöver större mångfald i stället för att bara prata om ämnet mångfald för sakens skull. Först när vi, arbetsgivare i såväl offentligt som privat sektor, tydligt kan se de reella (affärs)vinsterna med mångfald kan implementeringen av densamma ske natuligt och effektivt.

Mentorer

Idag hade vi uppföljningsträff med MINE mentorer och adepter. MINE s mentorprogram har som målsättning att ge invandrade personer med en akademisk utbildning från sitt hemland ett kontaktnätverk i det svenska arbetslivet. I ca 12 månader träffas därför någon från en arbetsplats i Malmö med en person som antingen går på SFI eller på aspirantutbildningen på Malmö högskola. De som ingår i det nuvarande mentorprogrammet har nu haft möten med varandra under ca 3 månader. Det är spännande att följa deras utveckling. Både mentorer och adepter. Vi förväntar oss inga mirakel av denna insats. Däremot tror vi att adepterna med detta kommer mycket närmre arbetsmarknaden. Enligt undersökningar från Linköpings universitet så förmedlas så mycket som 80% av alla arbeten genom kontakter. 80%! I say no more.

Med kontakter på arbetsmarknaden kan vi (arbetsgivare) tillsammans skapa något mer rättvisa förutsättningar för invandrade. Mentorskap är helt klart en liten bit på vägen.

Att inte passa in.

Ibland säger en film mer än tusen ord....även när det inte är något tal i den! På youtube kan man hitta det mesta. Bland annat denna lilla film om fåglar...Ja, det handlar nog kanske om lite mer än bara fåglar. Döm själva!