Läste på "integrationsbloggen" om cirkulär migration. Begreppet refererar till...ja egentligen vad det låter som, nämligen att folk som flyttar ofta flyttar vidare. Eller tillbaka till det land de kom ifrån . Jag är kanske naiv. Kanske har jag inte riktigt förstått allt, men det känns som idéer om cirkulär migration figurerat i Sverige tidigare. Arbetskraftsinvandrare som kom till Sverige under efterkrigstiden beräknades återvända till sina hemländer. Med tiden som facit kan vi se att väldigt många av dem valde att stanna kvar här. Vad hände? Ja, det brukar kallas livet...Kanske träffade de den stora kärleken, fick ett bättre jobb, köpte bostad, skaffade svenska vänner. Eller rent utav fann sin plats på jorden här. Men samtidigt var det de som återvände. Det går också se att många svenskar väljer att bo utomlands under perioder av sitt liv, för att sedan återvända till Sverige. Så, jag är kluven. Funkar det här med cirkulär migration egentligen?
Kanske kommer svaret från den "kommitté som ska utreda hur personers ökade rörlighet till och från Sverige kan underlättas och hur rörlighetens positiva utvecklingseffekter kan främjas."
Jag funderar nu över vad som förändrats sedan 60- och 70-talen? Är människor idag mer benägna att flytta tillbaka till sitt hemland än vad de var då? I DN argumenterar Tobias Billström (M) och Mikaela Valtersson (MP) (se bild ovan) att det är lägre resekostnader idag och därför är det större sannolikhet att man flyttar. Ja, kanske det. De menar också att de internationella nätverken är mer utbredda idag. Det är lättare att hålla kontakt med släkt och vänner man lämnat bakom sig. Visst, kanske det också. Men frågan kvarstår....kommer det funka så som i teorin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar