Kom igen nu Vellinge!

Jag kan förstå att Vellinge känner sig överkörda i frågan om det transitboende som upprättats i deras kommun. Naturligtvis borde det förts en dialog med Vellinge kommun om detta. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad det skulle gjort för skillnad. Vellinge har hittills motsatt sig att ta emot ensamkommande flyktingbarn, vad skulle vara annorlunda nu? Tyvärr har de nu fått en "giltig" grund för att klaga.

Men, allvarligt talat, det handlar om barn som behöver vår hjälp! De har kommit ensamma till Sverige, utan föräldrar eller andra anhöriga. Det känns som att vi glömmer bort det. Tänk om det hade varit våra egna barn som vi hade varit tvungna att skiljas från. Tänk om situationen varit omvänd, och vi varit tvungna att skicka vår dotter eller son till Afghanistan. Hur hade då Vellingepolitikerna velat att deras barn skulle bli emottagna?

Malmös boende för ensamkommande är fullsatta. Vad är det som gör att Vellinge inte kan ta emot dessa barn som är i behov av ett tryggt boende? Det är oförståeligt för mig.

Jag lyssnade på "kvällspasset" i P3 igår när jag kom hem från jobbet. Där frågade man sig varför skåningar är så främlingsfientliga. De drog bland annat paralleller mellan Vellinge och Sjöbo. Frågan kan tyckas berättigad. Och det är för att tala klarspråk jävligt synd att det ska behöva vara så.

I samma program blev Sydsvenskans Niklas Orrenius intervjuad. Niklas är från mina hemtrakter, nämligen Linköping. Han menar att det är mer komplicerat än att hävda att skåningar generellt skulle vara mer främlingsfientliga än andra. Och jag förstår vad Niklas menar. När jag åker utanför Skåne, exempelvis hem till Östergötland, får jag som regel alltid en fråga om hur jag kan bo i en stad som Malmö. Där brinner det ju i varje gathörn. Vissa har fått den föreställning att det närmast är ett krigstillstånd i staden. I samma veva kommer naturligtvis det här med skåningarnas främlingsrädsla upp. Orrenius hävdar att främlingsrädslan i Skåne är reell, men att den finns i lika stor utsträckning även i andra delar av landet. Det har dock blivit bekvämt att skylla på dumma skåningar istället för att börja granska sig själv och sina egna värderingar.

Tyvärr ger "Vellinge saken" allmänheten vatten på kvarn. Det är få som nämner att det trots allt finns människor i Vellinge som önskar transitboendet och flyktingbarnen välkomna. Det finns alltid två sidor (eller fler) av en sak.

Slutligen handlar den här diskussionen om hur vi bemöter människor. I dagens Sydsvenskan skriver Katrin Stjernfeldt bland annat att barnen "har ett stort behov av ordnade förhållanden, men också att de har en stark drivkraft att bli en del av det nya samhället och skaffa sig en utbildning för att senare kunna försörja sig själva."

Barnen i den här debatten har, nästan uteslutande, blivit behandlade som objekt. De har framställts som ett problem. Något vi måste åtgärda på något sätt. Det är alltför få som nämner att det här är individer med ett mänskligt potential som Sverige kan ha nytta av i framtiden. En eloge till Stjernfeldt som trots allt nämner det...