Bakhtiari lyfter fram flera perspektiv på integration och kulturella olikheter i boken. På så vis fungerar även boken som ett välbehövligt inlägg i den svenska debatten.
I en recension på bokus hemsida (Se http://dagensbok.com/index.asp?id=3625) framställs en av karaktärerna i Bakhtiaris bok tyvärr alltför enfaldigt. Och ska jag säga; typiskt för rådande samhällsklimat.
Kort om detta: I boken möter vi en familj med rötter från Iran. Mamman och pappan invandrade till Sverige i samband med revolutionen i slutet på 1970-talet. Enligt recensenten på Bokus.com representerar familjen Lars Leijonborgs våtaste fantasier. Familjen bor i en villa i Oxie (Malmö) och är väl integrerade i det svenska samhället. Här skiljer dock recensenten på mamman och pappan i familjen. Enligt denne är nämligen fadern helt assimilerad. Han talar perfekt svenska och arbetar som proffessor på ett universitet. Modern har däremot stora bekymmer med att finna sin plats i det svenska samhället.
Fadern, Mehrdad, är aktiv i diverse integrationsdebatter. Han stöter sig med de flesta pågrund av sina radikala åsikter. Enligt recensionen på Bokus.com vill Mehrdad att människor som invandrar till Sverige ska anpassa sig efter den kultur de kommit till. Visst, han går aningen för långt. MEN, han sätter ord på något ytterst viktigt som folk flest i Sverige är alltför rädda för att uttrycka. Essensen av detta är (enligt mig):
- Vi bör sluta exotisera invandrare.
- Vi bör fråga oss själva varför mångfald egentligen är bra.
- "invandrarskap" i sig är ingen merit.
- Sluta kategorisera. Vi är alla individer.
- Att ställa krav på individer som invandrat till Sverige är något bra.
- Att tycka synd om och ta hand om invandrade hjälper inte, det stjälper.
Det är just detta vi (när jag använder vi syftar jag till såväl etniska svenskar som den mångfald av individer som invandrat hit) måste inse. Integration ska inte vara detsamma som omhändertagande. Människor som kommer hit är inte nödvändigtvis sjuka eller handikappade (även om det kan gälla vissa). De är individer som utvandrat från sina födelseländer för att söka en bättre framtid någon annanstans. Orsakerna till detta är många.
Mehrdad lyfter fram ett centralt problem i den svenska integrationen, nämligen att vi ställer för lite krav på invandrade. Genom goda intentioner har vi genom årtionden agerat den "goda samariten". Vi har dock inte reflekterat över vilka konsekvenser detta kunde föra med sig. Att ställa krav ska inte uppfattas som något negativt. Tvärtom är krav/skyldigheter nödvändigt för att kunna känna sig som en del av samhället.
När vi slutar tycka synd om/kategorisera/exotisera invandrade kan vi se individerna bakom kategorin "invandrare" (som förövrigt är en konstig benämning...mer om den vid ett senare tillfälle). Återigen, invandring till Sverige är en unik möjlighet. Men, med förutsättning att de som redan bor i landet byter perspektiv. Delvis är det upp till regerande politiker att lägga en grund för ett nytt tänk. Samtidigt - och detta är av yttersta vikt - är det inte enbart offentliga myndigheters ansvar att "sköta integrationen". Alla som bor i detta fantastiska land har ansvar för att skapa ett mer inkluderande samhälle.
Se förövrigt ett mycket intressant och provokativt inlägg till debatten här http://blogg.nattstad.se/visit_blogg.aspx?id=328026&bloggpostid=741051. "Gandhi" ger på sin blogg uttryck för att det finns olika perspektiv på saker och ting i den här världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar