Julen är kanske ( i konkurrens med midsommar) i Sverige den mest traditionstunga högtiden. Nu ska kulor och stjärnor upp i granar i vart hem. Julskinkan ska griljeras, lussebullar bakas, köttbullar rullas och de sista klapparna ska köpas. För många är kontinuiteten det viktigaste. Se bara på Gustav i "Svensson, Svensson". Hela hans värld håller på att gå under när Arne Weise bytts ut mot, som han säger "nåt stolpskott". Han är inte ensam. Jag gissar att det var en hel del ute i stugorna som muttrade av missnöje när de fick veta att Arne gjort sin sista jul i rutan. Jodå, det ska vara som det alltid varit. Allt har sin ordning.
Högtider så som midsommar, påsk, jul etc. är viktiga för den svenska nationella gemenskapen. Och visst är det trevligt med jul. Vi får lite extra tid över till varandra (ja, det är väl tanken i alla fall.) Men, firar alla i Sverige jul på samma sätt? Har de samma rätter på julbordet? Har de samma procedur vid julklapssutdelandet? Utan att ha gjort någon undersökning i detta vågar jag påstå att så inte är fallet. I vår familj äter vi exempelvis "ris a la malta" till frukost. Jag är övertygad om att de finns fler familjer som gör saker och ting i "fel" ordning.
Vad är min poäng? Jo, för det första är den nationella gemenskapen imaginär (som Benedict Andersson skulle sagt). Det är en gemenskap som bygger på upplevelsen av att alla svenskar gör ungefär på samma sätt vid exempelvis högtider. Men - och detta är viktigt - även om gemenskapen är påhittad binder den människor samman. Den ger oss ett sammanhang.
För det andra. Jag måste få lov att säga nåt om det här med "att göra som vi alltid gjort". Tänk efter lite. Är det verkligen så att ni alltid firat jul på exakt samma sätt? Har det aldrig inträffat nåt oväntat på julafton? Nåt som fått tradititionerna att justeras och utvecklas?
Det är egentligen ganska enkelt. Julen är lika mycket påhittad som nationalstaten. Visst, vi firar jul för att minnas Jesu födelse. Det är minsta gemensamma nämnaren. Förutom det så har mycket av de traditioner vi idag anser som självklara importerats och utvecklats över tid. För att konkretisera kan vi ställa frågan var julgranen kommer ifrån? Om vi ska ha gran för att vi alltid haft det, ja då borde väl granen ha funnits sedan urminnes tider. Det vill säga alltid. Det stämmer dock inte. Den första kända julgranen återfinns i Tyskland på 1400-talet. Den kom inte till Sverige förrän mitten på 1700-talet. Därefter dröjde det fram till 1900-talet innan det blev vanligt att ha gran inne.
Vad gäller jultomten så är han en hybrid av olika figurer med historia från ett flertal länder i världen.
Vart vill jag med denna diskussion? Jo, jag vill lyfta fram något mycket enkelt. Nämligen att det vi idag betraktar som svenskt många gånger är importerat från andra delar av världen. Och de traditioner som vi upplever som oföränderliga faktiskt uppkommit genom en kontinuerlig utveckling.
När det kommer till julen blir det "svenska", eller vad vi upplever som genuint svenskt, väldigt tydligt. Vi bör dock komma ihåg att den svenska identiteten inte har uppstått i isolation. Traditioner, normer, värderingar, språk etc. har skapats i dialog med andra kulturer. Det gör det fortfarande och kommer alltid att göra. Leve förändringen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar