Ja, för ett par år sedan stormade det runt Masoud Kamalis rapport om tillståndet i landet. Kort sagt hävdade han att tidigare integrationspolitik var delaktig i en strukturell rasism i Sverige. Jag har ännu inte haft tillfälle att läsa hela rapporten. Därför ska jag inte säga mycket mer om den. Här kan ni dock läsa en artikel från 2006 som han själv skrivit...http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=559088&previousRenderType=2
Efter Kamalis rapport gjordes ytterligare en rapport. Därefter fick Qaisar Mahmood uppdrag om att skriva en till rapport....Frågan, vid det tillfället, verkade uppenbar; vart ska det sluta? Är det verkligen rapporter och åter rapporter som ska vara i fokus? Det är också min direkta reflektion när jag läser dagstidningar, ser debattprogram på TV, läser inlägg i bloggosfären; nämligen att det pratas väldigt mycket men görs desto mindre.
Jag säger därmed inte att nämnda rapporter har varit slöseri med tid. De är välbehövliga tillskott till debatten, helst då de väcker reaktioner i proportion med Kamalis rapporter.
Qaisar Mahmoods undersökning blev nedlagd när den borgerliga alliansen tillträdde i 2006. Mahmood fick då ge ut studien i eget namn. Min uppmaning till alla är: läs den!
Mahmood beskriver bland annat hur svenska staten under 1900-talet försökt att hantera mångfaldssamhället. Under lång tid, med goda intentioner, essensialiserades kulturell tillhörighet. Det innebär att en individs identitet blev detsamma som vilken kulturell bakgrund han/hon hade. Ja, det är väl i och för sig så många tänker fortfarande. Det har till och med gått så långt att invandrarskap i sig utgjort en identitet.
Det verkar vara mänskligt att kategorisera. Det förenklar vår tillvaro. Samtidigt är det de alltför snävra kategoriseringarna som resulterar i diskriminering och ojämlikhet. Invandrade personer har under alltför lång tid definierats med sitt invandrarskap eller till sitt födelseland. Tänk efter lite! Är inte vi människor tusen gånger mer än vår kulturella tillhörighet?
Mahmood menar att svenska staten bör frångå essensialieringen. Vägen framåt är, vad Mahmood kallar, den pluralistiska staten. Denna ger utrymme för att människors mångfasetterade identitet. Människor är inte bara kultur. Tvärtom, vi identifierar oss utifrån en lång rad av markörer beroende på vilken situation vi befinner oss i.
Jag säger; länge leve den komplexa individen! Och, ja, läs Mahmoods bok nu.
Sammanfattning hittar ni här: http://www.arenagruppen.se/text/2007/10/2910-small-medium-eller-large
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar