fredag 21 augusti 2009

En skräckhistoria



Det är sen kväll någon gång i framtiden och du ligger nerbäddad i din säng, redo för att alldeles strax falla in i en omtöcknad tillvaro för att slutligen helt och hållet försvinna in i djup sömn.

Men innan du somnar ska du få höra en godnattsaga. Historian handlar om VM i friidrott år 2009, där huvudpersonerna är Usain Bolt och Caster Semenya.

Med stor entusiasm lyssnar du till beskrivningen av hur Usain Bolt med sina makalösa 19,19 sekunder springer rakt in i ett nytt världsrekord på 200 meter.

Den närmast oöverträffbara Caster Semenya på damernas sida hade tidigare vunnit överlägset på 800 meter, och var inför den stundande finalen en självklart tippad storvinnare.

Du får höra en skildring av ett friidrotts-VM som bjuder på en praktiskt taget extatisk underhållning. Så långt låter historien alldeles förträfflig och du vet att du kommer att somna med ett leende på läpparna. Kanske kommer du drömma om hur det skulle kännas att stå som världsvinnare inför beskådan av miljontals människor. I drömmens värld är allt möjligt.

Du väntar spänt på att höra mer om hur det gick för den duktiga damidrottaren i finalen på 800 meter. Men berättelsen får sig en oväntad vändning. Du får inte veta hur det gick. Det som till en början verkade vara en saga med ett lyckligt slut - förvandlas till en mardrömshistoria. Du får höra hur hela världens granskande blickar nålades fast på Semenya. Spekulationerna eskalerade; "mörk stämma, typiskt manlig kroppsform med stora muskler. Och det faktum att hon sprang snabbt. Kan det vara så att Semenya i själva verket är en man?".

Det vrider sig i magen på dig. Du förstår inte hur världen så sent som år 2009 kunde vara så trångsynt. Du känner en våg av kalla kårar skölja igenom din kropp och du blir rädd. Mycket rädd. Att en utomordentligt bra idrottare inte kunde få vara just en utomordentligt bra idrottare - utan att behöva bli utsatt för något som närmast liknade en lynchmobb - bara för att hon "såg manlig ut". Och vad var det där de pratade om förr i tiden egentligen? Att man, för att anses vara en "riktig" kvinna, eller en "riktig" man, var tvungen att se ut på ett visst sätt, klä sig på ett visst sätt, och bete sig på ett visst sätt. Hua! Tur att att mänskligheten har hunnit bli förståndigare och kastat bort sådana vanskliga föreställningar, tänker du.

Snipp snapp snut, så var sagan tack och lov slut. Men i natt är likväl en natt då du sover med lampan tänd.

2 kommentarer:

  1. Ja, det är sorgligt. Men tyvärr är det ingen mardröm. Kvinnor ska helst vara "kvinnor". När de väl presterar utomordentligt riskerar de att benämnas som manliga. Liknande förekommer även på andra områden i samhället.

    SvaraRadera
  2. Verkligen. Dock hoppas jag innerligt och tror allra ödmjukast att samhällsföreteelser som den här i framtiden kommer att vara just mardrömmar, förpassade till det förflutna.

    SvaraRadera