Läser idag på Sydsvenskans ledarsida en artikel om kvotering som är skriven under rubriken Ingen vinner på tvång, signerad Nina Halling.
Undersökningar som har gjorts på området könsfördelning i företagsledningar har traditionellt sett enhetligt pekat åt samma håll: ju fler kvinnor och ju större jämställdhet i ett företags styrelse, desto mer lönsamhet. Förra veckan presenterades dock en undersökning gjord av London school of economics och University of Queensland, där resultatet visar det motsatta. Visserligen har man kommit fram till att fler kvinnor i styrelsen på ett mindre bolag driver verksamheten framåt, vilket leder till bättre lönsamhet. I styrelsen hos de större verksamheterna, däremot, innebär högre representation av kvinnor en sänkning av lönsamheten, enligt studien.
Varför pekar då studieresultaten åt så olika håll och vad ska vi tro på, egentligen?
Kanske är det dags att sluta analysera exakt hur många kvinnor, män, invandrare, människor av olika sexuell läggning, handikapp och ålder ett företag behöver för att bli dels mer lönsamt, dels attraktivt även ur en etisk synvinkel.
Stirrar man sig blind på siffror och går efter studieresultat som skiftar från år till år och studie till studie tror jag att man snarare blir mer förvirrad än klok på vad man ska ta sig till.
Halling skriver; "det är erfarenheter, kompetens och förmågan att bidra med nya perspektiv som skapar en effektiv styrelse. Inte tvång". En föreställning som jag tror att få har något emot. Samtidigt vet man att företag och arbetsgivare har väldigt lätt, medvetet eller omedvetet, för att rekrytera människor av en och samma sort. Människor som arbetsgivaren känner igen sig i, människor som smälter in bland resten av personalstyrkan. Därför är det viktigt, och i många fall nödvändigt att upplysa och påminna organisationer i alla sektorer om varför mångfald är viktigt. Och det är ju just vad MINE gör.
Under hösten kommer vi på MINE att satsa mer på att få in fler företag och organisationer bland våra medlemmar. Om rekrytering av olika människogrupper ökar på ett naturligt sätt, behöver den infekterade debatten kring kvotering inte kännas särskilt hotfull. För kvotering ska ju inte finnas. Det tycker varken den som är principiellt emot kvotering eller den som propagerar för den. Visionen är ju att den inte ska behöva finnas. Dessvärre är förhoppningarna på en sådan framtid ofta väldigt pessimistiska och en värld som inte behöver stödjas av kvotering ses i många fall som ett ouppnåeligt ideal.Dags att ändra på det, säger vi på MINE. Därför fokuserar vi på det positiva och gör vad vi kan för att bistå arbetsgivare med kunskap, hjälp och material för att uppnå målet med en mångfaldig organisation.
I en perfekt värld existerar inte kvotering. Det gör inte MINE heller. Och det är det jobbar vi för.
Mycket välskrivet! Och jag håller fullständigt med.
SvaraRadera