Något av det bästa jag vet är att läsa tidningen till en kopp te på söndagsmornar. Under helgerna ges tid till djupare reflektion, vilket jag gillar. Sydsvenskans söndagsbilaga innehöll bland annat en artikel om svenskar och deras förhållande till naturen. Artikelförfattaren hävdar att naturen är en del av i stort sett alla nationsbyggen. I Sverige verkar detta vara ett extra stort inslag i den nationella identiteten.
Att vara ute i naturen och plocka svamp, vandra, fiska eller bara ta en skogspromenad betraktas av de flesta som något positivt. Pernilla Ouis, som ofta figurerat i sammanhang där Islam debatterats, har tillsammans med humanekologen Ebba Lisberg Jensen påbörjat ett forskningsprojekt vilket undersöker hur invandrare använder naturen.
Ett till synes nytt grepp om hela integrationsprocessen. Om det stämmer att den så kallade svenska folksjälen ligger i förhållandet mellan individen och naturen så tror jag att det är en nyckel för invandrade att få insikt i hur svenskar använder naturen.
Naturguidningar för invandrade, vilket artikeln beskriver, verkar därför vara en strålande idè. Vidare tror jag även att dessa guidningar kan skapa medvetenhet om den svenska identiteten. För invandrade har av naturliga skäl ett annat perspektiv på naturen. Jag hoppas att man tar tillvara på de kommentarer och reflektioner som dyker upp under guidningarna.
Okej, inte så mycket av relevans för MINE i det här inlägget kanske. Fast å andra sidan tror jag att vi på samma sätt kan "använda" människor från andra delar av världen på våra arbetsplatser till att få perspektiv på hur vi löser våra dagliga arbetsuppgifter. Med större mångfald på våra arbetsplatser, och då menar jag mångfald i bred förståelse, får vi med största sannolikhet nya infallsvinklar till hur vi kan lösa specifika uppgifter. Detta kan leda till såväl ökad arbetslust som till ökad effektivitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar