Jag har vid tidigare inlägg bloggat en del om Danmark. Bloggandet har inte enbart varit för syns skull. Det resulterade i ett seminarium med temat "dansk främlingsfientlighet och svensk dubbelmoral". Seminariet går av stapeln imorgon förmiddag och jag är naturligtvis mycket spänd inför hur det kommer att gå. Det är ett gediget program och en kunnig panel, vilket borde innebära succé.
Hursomhelst har jag fått många kommentarer på att det är ett mycket intressant tema. Såväl Danmark som Sverige möter samma utmaningar och har samma möjligheter. Trots detta verkar det existera fundamentala skillnader i hur vi förhåller oss till den demografiska förändringen i regionen. Eller, kan det vara så att vi skapat (svenskar och danskar) stereotyper av varandra som inte har 100% förankring i verkligheten?
Med tanke på att samarbete mellan länderna ökar alltmer är det konstigt att inte detta tema kommit på dagordningen förrän nu. Annars har det mest varit fokus på tågtrafik och lagstiftningar som gör det svårt att arbetspendla. När det kommer till frågor om integration har det mest figurerat fördomar gentemot danskar, i alla fall i svensk media. Jag ställer frågan som få än så länge ställt; vad kan vi lära oss av varandra?? För är det inte bättre att dra lärdom av varandras erfarenhet istället för att sticka huvudet i sanden och hävda vår egen överlägsenhet?
Vi får se vad vi kommer fram till imorgon!
tisdag 31 mars 2009
fredag 27 mars 2009
Fokus om integration
Har varit mindre duktig på att blogga i mars, jag vet. Det blir förhoppningsvis bättre i framtiden. Idag tänkte jag bara passa på att flagga för tidningen Fokus stora undersökning om kommunernas arbete med integration. Se vilka som kommer högst upp i år! Rankingen.
Trevlig helg!
Trevlig helg!
onsdag 25 mars 2009
Rakel Chukri
Igår närvarade jag vid ett seminarium på Herbert Felix institutet i Eslöv. För de som inte känner till institutet kan jag rekommendera en titt på deras hemsida. Seminariet handlade om dagens asylpolitik i förhållande till EUs försök till att harmoniera arbetet med mottagande av asylsökare. En mycket intressant tillställning som gav insikt i hur förhållandena ser ut i Europa. Det ska sägas att Sverige faktiskt är det land, som jag förstod det, som tar emot flest asylsökare i relation till folkmängd i Europa. Visst, vi är duktiga, men detta i relation till andra länder som är värdelösa....
Målsättningen under Sveriges kommande ordförandeskap borde vara att uppmana andra medlemssatater att ta sitt ansvar.
En av paneldeltagarna var sydsvenskans Rakel Chukri. Hon hade flera intressanta kommentarer, varav en rörde det mänskliga perspektivet av denna debatt. För det är nämligen människor vi talar om när vi diskuterar asylrätt och liknande. Ofta glöms detta bort.
Hon påtalade behovet av att mänskliggöra individer som kommer till Sverige genom att låta dem berätta sina egna historier. Dessa är i dagsläget frånvarande i så gott som all media. Med personliga berättelser om levnadsöden kan vi lättare sätta oss in i andra människors liv. Detta kan bidra till att minska rädslan gentemot de som vi anser vara annorlunda från oss själva.
Jag tror Rakel berör något extremt viktigt här. Och det handlar heller inte enbart om flyktingar. Det handlar om alla människor som invandrar till Sverige. Vi gör ett gigantiskt fel i mottagandeprocesser idag. Och detta är något som även Zaremba berör i sin artikelserie i DN. Det handlar om att ta reda på vad människor kan bidra med till Sverige. Idag och under lång tid tillbaka har vi hellre fokuserat på att "hjälpa dessa stackars människor som kommer hit". Jag säger inte att vissa kan ha särskilda behov. MEN, detta kan vi inte förutsätta. Vi kan inte veta detta innan vi frågat. En av deltagarna på seminariet påtalade detta igår. Han menade att vi, bildligt talat, borde stå vid gränsen och fråga vilka yrken personer som invandrar hit har. På så vis blir personen i fråga en potentiell arbetstagare från dag 1, istället för att som nu vara en given bidragstagare från dag 1. Det är en stor skillnad, vilken skulle kunna få långtgående konsekvenser i attityder gentemot invandrade i Sverige idag. Det vill säga att vi genom detta förhållningssätt kan bryta med bilden av invandraren som bidragstagare till fördel för en individ som kan bidra till fortsatt välfärd och tillväxt i detta land.
Målsättningen under Sveriges kommande ordförandeskap borde vara att uppmana andra medlemssatater att ta sitt ansvar.
En av paneldeltagarna var sydsvenskans Rakel Chukri. Hon hade flera intressanta kommentarer, varav en rörde det mänskliga perspektivet av denna debatt. För det är nämligen människor vi talar om när vi diskuterar asylrätt och liknande. Ofta glöms detta bort.
Hon påtalade behovet av att mänskliggöra individer som kommer till Sverige genom att låta dem berätta sina egna historier. Dessa är i dagsläget frånvarande i så gott som all media. Med personliga berättelser om levnadsöden kan vi lättare sätta oss in i andra människors liv. Detta kan bidra till att minska rädslan gentemot de som vi anser vara annorlunda från oss själva.
Jag tror Rakel berör något extremt viktigt här. Och det handlar heller inte enbart om flyktingar. Det handlar om alla människor som invandrar till Sverige. Vi gör ett gigantiskt fel i mottagandeprocesser idag. Och detta är något som även Zaremba berör i sin artikelserie i DN. Det handlar om att ta reda på vad människor kan bidra med till Sverige. Idag och under lång tid tillbaka har vi hellre fokuserat på att "hjälpa dessa stackars människor som kommer hit". Jag säger inte att vissa kan ha särskilda behov. MEN, detta kan vi inte förutsätta. Vi kan inte veta detta innan vi frågat. En av deltagarna på seminariet påtalade detta igår. Han menade att vi, bildligt talat, borde stå vid gränsen och fråga vilka yrken personer som invandrar hit har. På så vis blir personen i fråga en potentiell arbetstagare från dag 1, istället för att som nu vara en given bidragstagare från dag 1. Det är en stor skillnad, vilken skulle kunna få långtgående konsekvenser i attityder gentemot invandrade i Sverige idag. Det vill säga att vi genom detta förhållningssätt kan bryta med bilden av invandraren som bidragstagare till fördel för en individ som kan bidra till fortsatt välfärd och tillväxt i detta land.
fredag 20 mars 2009
Medias makt
Det har blivit sagt förut, men medias makt kan inte undervärderas. Förra veckan skrev jag om det norska Fremskrittspartiet som hälsade på i Malmö. De kom till staden för att med egna ögon se, vad de kallar, "en stad där sharialagarna" tagit över". Och vet ni, de fick sina misstankar bekräftade. Något annat hade väl varit otänkbart för det norska populistiska partiet.
Igår skrev tidningen City om CBNs besök i vår stad. Amerikanerna hade liksom Fremskrittspartiet bestämt sig för att svartmåla Malmö. Det är en otäck utveckling. Vilka kommer nästa gång? Och ska vi tolerera att vår stad står som exempel på total misslyckad integration?
CBN målar upp ett skräckscenario (se klippet) som jag tror få Malmöbor känner igen sig i. De pratar om "vit flykt från stan", om att kriminaliteten ökar med invandringen och att Sverige kommer ha en muslimsk majoritet i landet inom ca 40 år. Vinklingen i reportaget torde vara tydlig. När berättarrösten i reortaget därtill anlägger en domedagsröst är dagen gjord. Fan, det måste vara många som tror att Malmö är ett brinnande inferno efter det här klippet! Medias makt....
Och jag tänker en still tanke....kommer mina amerikanska vänner någonsin våga sig hit för ett besök? Jo, jag hoppas ändå att det kan finnas kraft nog för att skapa en motbild till denna svartmålning. För allt är inte nattsvart. De flesta som bor i Malmö tycker deras stad är ett rätt bra ställe. Varför skulle de annars bo här? Och invånarantalet ökar hela tiden. Och det är inte bara pågrund av utländsk invandring som befolkningen ökar. Det är, enligt City, faktiskt så att majoriteten av de som flyttar hit är infödda svenskar.
Hursomhelst, vi kan inte ignorera den bild som målas upp av CBN och andra. Det är något vi måste förhålla oss till vare sig vi vill eller inte. Tidigare har taktiken uppenbarligen varit att fnysa, rycka på axlarna och fördöma dessa domedagsprofeter. Man har trott att de på något sätt per automatik ska försvinna bara vi låter bli att prata med dem. Jag tror inte det är lösningen. Istället bör vi följa Citys exempel i att bemöta de argument som framkommer. Många av dem är felaktiga, så det skulle väl inte vara så svårt??
Igår skrev tidningen City om CBNs besök i vår stad. Amerikanerna hade liksom Fremskrittspartiet bestämt sig för att svartmåla Malmö. Det är en otäck utveckling. Vilka kommer nästa gång? Och ska vi tolerera att vår stad står som exempel på total misslyckad integration?
CBN målar upp ett skräckscenario (se klippet) som jag tror få Malmöbor känner igen sig i. De pratar om "vit flykt från stan", om att kriminaliteten ökar med invandringen och att Sverige kommer ha en muslimsk majoritet i landet inom ca 40 år. Vinklingen i reportaget torde vara tydlig. När berättarrösten i reortaget därtill anlägger en domedagsröst är dagen gjord. Fan, det måste vara många som tror att Malmö är ett brinnande inferno efter det här klippet! Medias makt....
Och jag tänker en still tanke....kommer mina amerikanska vänner någonsin våga sig hit för ett besök? Jo, jag hoppas ändå att det kan finnas kraft nog för att skapa en motbild till denna svartmålning. För allt är inte nattsvart. De flesta som bor i Malmö tycker deras stad är ett rätt bra ställe. Varför skulle de annars bo här? Och invånarantalet ökar hela tiden. Och det är inte bara pågrund av utländsk invandring som befolkningen ökar. Det är, enligt City, faktiskt så att majoriteten av de som flyttar hit är infödda svenskar.
Hursomhelst, vi kan inte ignorera den bild som målas upp av CBN och andra. Det är något vi måste förhålla oss till vare sig vi vill eller inte. Tidigare har taktiken uppenbarligen varit att fnysa, rycka på axlarna och fördöma dessa domedagsprofeter. Man har trott att de på något sätt per automatik ska försvinna bara vi låter bli att prata med dem. Jag tror inte det är lösningen. Istället bör vi följa Citys exempel i att bemöta de argument som framkommer. Många av dem är felaktiga, så det skulle väl inte vara så svårt??
torsdag 19 mars 2009
Zaremba igen
Jag måste få skriva ett par rader till om denne Zaremba. Hans artikelserie i DN är fantastisk intressant läsning. Den är totalt befriad från politiskt korrekthet. Han ställer sig minst sagt kritisk till den svenska statens förhållningssätt till invandrade. Kontentan, och något som jag tidigare påtalat här, är att Sverige tenderar att göra invandrade till offer så få fort de kommer hit. Invandrade ska tas hand om. Det är dock ingen som frågat dessa individer själva om de vill bli omhändertagna.
Resultatet av denna mentalitet har byggt upp ett system som motverkar att invandrare träder in på arbetsmarknaden och bidrar till den svenska välfärden som vem som helst. Egentligen borde det vara ganska enkelt. När en person invandrar till Sverige så bör vi fråga denne vad han/hon kan bidra med istället för att fråga vad vi kan hjälpa henne eller honom med. Det är ett mysterium att vi kan fortsätta behandla människor på detta vis. Alltså, vår välvilja har under allt för lång tid stjälpt individers möjlighet att få vara delaktig i det svenska samhället.
Zaremba lyfter fram en annan mycket väsentlig sak, nämligen rädslan av att bli stämplad som rasist. I det här landet finns en rädsla för att tycka något som går utanför det så kallade normal. Det gäller även inom integrationsdebatten.
Det finns mycket att säga om Zaremba. Men jag tror han säger det bättre själv. Så, passa på att läs hela artikelserien!
Resultatet av denna mentalitet har byggt upp ett system som motverkar att invandrare träder in på arbetsmarknaden och bidrar till den svenska välfärden som vem som helst. Egentligen borde det vara ganska enkelt. När en person invandrar till Sverige så bör vi fråga denne vad han/hon kan bidra med istället för att fråga vad vi kan hjälpa henne eller honom med. Det är ett mysterium att vi kan fortsätta behandla människor på detta vis. Alltså, vår välvilja har under allt för lång tid stjälpt individers möjlighet att få vara delaktig i det svenska samhället.
Zaremba lyfter fram en annan mycket väsentlig sak, nämligen rädslan av att bli stämplad som rasist. I det här landet finns en rädsla för att tycka något som går utanför det så kallade normal. Det gäller även inom integrationsdebatten.
Det finns mycket att säga om Zaremba. Men jag tror han säger det bättre själv. Så, passa på att läs hela artikelserien!
onsdag 18 mars 2009
Zaremba
Jag har tyvärr varit allt för dålig på att blogga den sista tiden. Så är det när arbetet hopar sig. På min "att göra lista" sätter jag dagligen upp att blogga. Numera står det på listan med stora bokstäver och "obs" markeringar både framför och bakom.
Jag har egentligen inte så mycket säga idag heller. Däremot ser jag fram emot att läsa Maciej Zarembas artikel senare idag. Handlar till mångt och mycket om läget i Sverige idag. Så, jag låter även er som läser här få sen stora äran att dela den upplevelsen med mig. Zaremba time med andra ord.
Jag har egentligen inte så mycket säga idag heller. Däremot ser jag fram emot att läsa Maciej Zarembas artikel senare idag. Handlar till mångt och mycket om läget i Sverige idag. Så, jag låter även er som läser här få sen stora äran att dela den upplevelsen med mig. Zaremba time med andra ord.
måndag 16 mars 2009
Fremskrittspartiet profiterar på Malmö
Fremskrittspartiet, Norges näst största parti, var i Malmö förra veckan. Anledningen till besöket var att de med egna ögon ville se hur, som de säger, sharialagar tagit över i Malmö.
Fremskrittspartiet är Norges näst största parti. De figurerar var och varannan dag i kvällstidningarna VG och Dagbladet (motsvarande expressen och dagbladet). De säger sig tala ett språk som "folket" förstår.
Under de år jag bodde i vårt kära grannland upplevde jag fremskrittspartiet som oerhört populistiska. Ingenting verkade heligt för dem. Vart än vinden blåste följde de med. Och de fick alltid stora rubriker på framsidan av kvällstidningarna. Nu är de Norges näst största parti.
Fremskrittspartiet har blivit kritiserat för att vara rasistiska och främlingsfientliga. Detta är något som deras anhängare vanligtvis slår ifrån sig. Däremot är invandringspolitik och, enligt dem, dess brister något som partiet mer än gärna tar upp i debatter och dylikt.
Mycket går att säga om Fremskrittspartiet. Kan hända kommer jag tillbaka till dem någon gång i ett framtida blogginlägg. Nu handlar det dock om hur de använt Malmö som ett skräckexempel på hur misslyckad integrationspolitik ser ut. Och när denna kritik kommer från våra grannländer är vår första reaktion att slå ifrån oss. Vi, Sverige, har vi problem? Nej, skulle inte tro det va? Och om vi hade det så kan vi inte acceptera att Norge, vårt "lillebror" land, kommer med denna kritik. För i Sverige är vi alltid bättre än Norge. I alla fall tror vi det.
Fremskrittspartiets utspel kommer i kölvattnet av Ranstorps omdebatterade rapport om åsiktspoliser i Rosengård. Mycket väsen kring Malmö och dess invånare på sistone alltså. Och samtidigt som det gör mig ledsen att höra Fremskrittspartiets demonisering av Malmö, så är det något som vi måste förhålla oss till. Bilden av Malmö är naggad i kanterna. I ett av tidningen Fokus nummer i höstas bedömdes Malmös integrationspolitik på en skala från 1-5 ligga på 1. Så, med andra ord, allt är inte som det ska vara. Jag har tidigare konstaterat att arbetslösheten bland invandrade (alla grupper inkluderade) är högre än hos infödda svenskar. Från vissa delar av världen är arbetslösheten alarmerande hög. Arbetslöshet leder till utanförskap, oavsett om man är invandrad eller infödd.
Det hjälper dock lite att endast klaga över Fremskrittspartiets uttalande. Oavsett om man menar att de stämmer eller inte är de något vi måste förhålla oss till. Vi som bor i den här staden (Malmö) måste hjälpas åt att skapa goda exempel som kan väga upp mot de dåliga. Gång på gång hör jag att regionen har en fantastisk potential. Örseundsregionen har en positiv befolkningspyramid. Visst, men för att kunna nyttja den kompetens som finns. För egen del kommer jag fortsätta framhäva möjligheterna i Öresundsregionen. Nyckeln, som jag ser det, är att ta befintliga problem på allvar. Men, det är ännu viktigare att envist framhäva de möjligheter som finns i ett mångkulturellt samhälle som vårt.
I eftermiddag ska jag lyssna Amjad Aloul. Han driver Crossborder communication som hjälper företag att kommunicera med invandrargrupper. Jag har svårt att se hur en enda kille ska kunna förstå alla olika invandrargrupper....Men, jag antar att de handlar om outnyttjade marknadsandelar eller något sånt. Vi får se om det kommer ett inlägg om Amjad imorgon!
Fremskrittspartiet är Norges näst största parti. De figurerar var och varannan dag i kvällstidningarna VG och Dagbladet (motsvarande expressen och dagbladet). De säger sig tala ett språk som "folket" förstår.
Under de år jag bodde i vårt kära grannland upplevde jag fremskrittspartiet som oerhört populistiska. Ingenting verkade heligt för dem. Vart än vinden blåste följde de med. Och de fick alltid stora rubriker på framsidan av kvällstidningarna. Nu är de Norges näst största parti.
Fremskrittspartiet har blivit kritiserat för att vara rasistiska och främlingsfientliga. Detta är något som deras anhängare vanligtvis slår ifrån sig. Däremot är invandringspolitik och, enligt dem, dess brister något som partiet mer än gärna tar upp i debatter och dylikt.
Mycket går att säga om Fremskrittspartiet. Kan hända kommer jag tillbaka till dem någon gång i ett framtida blogginlägg. Nu handlar det dock om hur de använt Malmö som ett skräckexempel på hur misslyckad integrationspolitik ser ut. Och när denna kritik kommer från våra grannländer är vår första reaktion att slå ifrån oss. Vi, Sverige, har vi problem? Nej, skulle inte tro det va? Och om vi hade det så kan vi inte acceptera att Norge, vårt "lillebror" land, kommer med denna kritik. För i Sverige är vi alltid bättre än Norge. I alla fall tror vi det.
Fremskrittspartiets utspel kommer i kölvattnet av Ranstorps omdebatterade rapport om åsiktspoliser i Rosengård. Mycket väsen kring Malmö och dess invånare på sistone alltså. Och samtidigt som det gör mig ledsen att höra Fremskrittspartiets demonisering av Malmö, så är det något som vi måste förhålla oss till. Bilden av Malmö är naggad i kanterna. I ett av tidningen Fokus nummer i höstas bedömdes Malmös integrationspolitik på en skala från 1-5 ligga på 1. Så, med andra ord, allt är inte som det ska vara. Jag har tidigare konstaterat att arbetslösheten bland invandrade (alla grupper inkluderade) är högre än hos infödda svenskar. Från vissa delar av världen är arbetslösheten alarmerande hög. Arbetslöshet leder till utanförskap, oavsett om man är invandrad eller infödd.
Det hjälper dock lite att endast klaga över Fremskrittspartiets uttalande. Oavsett om man menar att de stämmer eller inte är de något vi måste förhålla oss till. Vi som bor i den här staden (Malmö) måste hjälpas åt att skapa goda exempel som kan väga upp mot de dåliga. Gång på gång hör jag att regionen har en fantastisk potential. Örseundsregionen har en positiv befolkningspyramid. Visst, men för att kunna nyttja den kompetens som finns. För egen del kommer jag fortsätta framhäva möjligheterna i Öresundsregionen. Nyckeln, som jag ser det, är att ta befintliga problem på allvar. Men, det är ännu viktigare att envist framhäva de möjligheter som finns i ett mångkulturellt samhälle som vårt.
I eftermiddag ska jag lyssna Amjad Aloul. Han driver Crossborder communication som hjälper företag att kommunicera med invandrargrupper. Jag har svårt att se hur en enda kille ska kunna förstå alla olika invandrargrupper....Men, jag antar att de handlar om outnyttjade marknadsandelar eller något sånt. Vi får se om det kommer ett inlägg om Amjad imorgon!
torsdag 12 mars 2009
Möten med människor..
Gårdagen var en av de bästa dagarna på väldigt, väldigt länge. Igår träffades nämligen de mentorer som MINE utbildat sedan december 2008 med ett gäng förväntansfulla adepter från SFI och högskolan.
Det är ingen hemlighet att en stor del av alla jobb förmedlas genom kontakter? Adepterna i vårt mentorprogram har, av förklarliga skäl, inte ännu de "rätta" kontakterna. Ja, det vill säga kontakter i arbetslivet. Många av dem har varit i Sverige kortare än ett år. Då säger det sig själv att de ställer sämre än vad en infödd svensk gör som har de så kallade "rätta" kontakterna. Måhända finns det andra hinder som gör det svårt för invandrade att ta sig in på arbetsmarknaden, men genom mentorskapet är vi övertygade att de får en kickstart på sitt jobbsökande här i Sverige. Att arbeta, göra något meningsfullt, att känna sig behövd och få bekräftelse är otroligt viktigt för alla människor.
Genom arbete skapar vi sociala nätverk. Därmed menar vi att arbete är en oerhört viktig nyckel för integrationen.
Jag måste bara få tacka och bocka för all den medmänsklig värme jag fick uppleva igår. Jag har fått den stora äran att få möta ett gäng människor, 18 mentorer och 18 adepter, som alla vill verka för ett samhälle där vi talar med varandra istället för om varandra. Återigen; stort tack!
Det är ingen hemlighet att en stor del av alla jobb förmedlas genom kontakter? Adepterna i vårt mentorprogram har, av förklarliga skäl, inte ännu de "rätta" kontakterna. Ja, det vill säga kontakter i arbetslivet. Många av dem har varit i Sverige kortare än ett år. Då säger det sig själv att de ställer sämre än vad en infödd svensk gör som har de så kallade "rätta" kontakterna. Måhända finns det andra hinder som gör det svårt för invandrade att ta sig in på arbetsmarknaden, men genom mentorskapet är vi övertygade att de får en kickstart på sitt jobbsökande här i Sverige. Att arbeta, göra något meningsfullt, att känna sig behövd och få bekräftelse är otroligt viktigt för alla människor.
Genom arbete skapar vi sociala nätverk. Därmed menar vi att arbete är en oerhört viktig nyckel för integrationen.
Jag måste bara få tacka och bocka för all den medmänsklig värme jag fick uppleva igår. Jag har fått den stora äran att få möta ett gäng människor, 18 mentorer och 18 adepter, som alla vill verka för ett samhälle där vi talar med varandra istället för om varandra. Återigen; stort tack!
måndag 9 mars 2009
8 mars
Igår var det 8 mars, det vill säga internationella kvinnodagen. För alla de som anser att jämställdhetsdebatten är död, tänk igen! Vid något stadie verkar det som att vi som bor i Sverige nöjt oss. Hur kan vi någonsin vara nöjda med oss själva när gubbväldet fortfarande regerar i styrelserum och ledningsgrupper?
Fredrik Reinfeldt påpekade denna obalans på VA:s kvinnogala förra veckan. Likaså gjorde Maud Olofsson och Nyamko Sabuni i en debattartikel i DN. En sak de är överens om är att jämställdhetsfrågan inte enbart är en rättvisefråga. Det handlar till lika stor grad om en organisations förmåga till flexibilitet. Reinfeldt gick till och med så långt som att påstå att finanskrisen kunde dämpats om kvinnor hade haft större representation i styrelserummen. Med den enfald som råder finns det liten plats för oliktänkande. Ofta är personerna i fråga i samma ålder, har samma utbildning, av samma kön och givetvis är de infödda svenskar.
Att sträva efter en mer heterogen arbetsstyrka handlar naturligtvis om allas rätt att konkurera på lika villkor Men det handlar också om företags överlevnadsförmåga. Vi lever i en tid då det enda som är säkert är förändring. Ny teknologi rasar in över oss, behov av tjänster och varor förändras i forcerande takt etc. Framtiden har kommit närmare och vi kan inte undkomma. Det hjälper inte att sätta sig på bakbenen och prata om gamla goda tider. Och var det egentligen bättre förr? Frågan är öppen, då jag inte är tillräckligt gammal för att ge ett bra svar.
När det gäller jämställdhet, och speciellt kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, så var det inte bättre förr. Det ska vara klart. Men vi är inte framme!
Pontus Schultz skriver i tidningen City att "smarta kvinnor lämnar bolag där de ser andra slå i glastaket, startar eget eller väljer bort det som inte fungerar".
Organisationskultur är enligt ovanstående nyckeln till ett framgångsrikt företag. Melodin för arbetsgivare bör därför vara: utnyttja olikheter. Kort och gott.
Fredrik Reinfeldt påpekade denna obalans på VA:s kvinnogala förra veckan. Likaså gjorde Maud Olofsson och Nyamko Sabuni i en debattartikel i DN. En sak de är överens om är att jämställdhetsfrågan inte enbart är en rättvisefråga. Det handlar till lika stor grad om en organisations förmåga till flexibilitet. Reinfeldt gick till och med så långt som att påstå att finanskrisen kunde dämpats om kvinnor hade haft större representation i styrelserummen. Med den enfald som råder finns det liten plats för oliktänkande. Ofta är personerna i fråga i samma ålder, har samma utbildning, av samma kön och givetvis är de infödda svenskar.
Att sträva efter en mer heterogen arbetsstyrka handlar naturligtvis om allas rätt att konkurera på lika villkor Men det handlar också om företags överlevnadsförmåga. Vi lever i en tid då det enda som är säkert är förändring. Ny teknologi rasar in över oss, behov av tjänster och varor förändras i forcerande takt etc. Framtiden har kommit närmare och vi kan inte undkomma. Det hjälper inte att sätta sig på bakbenen och prata om gamla goda tider. Och var det egentligen bättre förr? Frågan är öppen, då jag inte är tillräckligt gammal för att ge ett bra svar.
När det gäller jämställdhet, och speciellt kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, så var det inte bättre förr. Det ska vara klart. Men vi är inte framme!
Pontus Schultz skriver i tidningen City att "smarta kvinnor lämnar bolag där de ser andra slå i glastaket, startar eget eller väljer bort det som inte fungerar".
Organisationskultur är enligt ovanstående nyckeln till ett framgångsrikt företag. Melodin för arbetsgivare bör därför vara: utnyttja olikheter. Kort och gott.
tisdag 3 mars 2009
Samarbete
Träffade antidiskrimineringsbyrån idag. Vi diskuterade på vilket sätt MINE och ADB kan samarbeta i framtiden. Det fick mig att bli påmind om vikten av att anta ett helt och hållet prestigelöst förhållningssätt gentemot andra aktörer som på något sätt verkar för ett öppet och tolerant samhälle. Så länge deras idéer och strategier leder mot samma mål ska vi fortsätta söka efter samarbeten.
På samma sätt är alla de seminarium, utbildningar, workshops öppet för alla. Själva syftet med dessa är att skapa uppmärksamhet och dialog om hur vi kan fortsätta arbeta med mångfaldsutveckling.
Och anledningen till att vi fortsätter söka beröringspunkter med företag, myndigheter, politiker, föreningar och privatpersoner är att vi kan lära av varandra. Samma grundinställning bör, enligt mig, även råda vid möten med andra människor. Det vill säga, att vi har något att lära av varandra. Som jag sagt tidigare handlar det till stor del om nyfikenhet. En kompis till mig sa att det även handlar om vilja. Och visst har han rätt. Om vi vill förstå varandra så är möjligheten till ett givande möte större.
Återigen, ta en titt på antidiskrimineringsbyråns hemsida.
På samma sätt är alla de seminarium, utbildningar, workshops öppet för alla. Själva syftet med dessa är att skapa uppmärksamhet och dialog om hur vi kan fortsätta arbeta med mångfaldsutveckling.
Och anledningen till att vi fortsätter söka beröringspunkter med företag, myndigheter, politiker, föreningar och privatpersoner är att vi kan lära av varandra. Samma grundinställning bör, enligt mig, även råda vid möten med andra människor. Det vill säga, att vi har något att lära av varandra. Som jag sagt tidigare handlar det till stor del om nyfikenhet. En kompis till mig sa att det även handlar om vilja. Och visst har han rätt. Om vi vill förstå varandra så är möjligheten till ett givande möte större.
Återigen, ta en titt på antidiskrimineringsbyråns hemsida.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)