Karin Lilja resonerar och funderar kring ett intressant ämne som jag själv vid många tillfällen har ägnat åtskilliga tankar åt. Nämligen fenomenet namn, dess innebörd för vår identitet, vad det säger om oss och hur det gör att vi uppfattas.
Trivialt, kan tyckas. För vad säger egentligen ditt namn om vem du är som person?
Tydligen en hel del. Utan att ha träffat en person tar vi oss friheten att utdöma om personen i fråga är svensk, britt eller kines. Många gånger tror vi dessutom att vi, genom att titta på ett namn, kan uppfatta vilken religiös åskådning personen som är ägare till namnet innehar.
Jag, för egen del, uppfattas i princip alltid som etniskt svensk. Jag har ett svensktklingande efternamn och vad gäller språket så behärskar jag svenska (minst) lika bra som min sambo som, eftersom vi redan är inne på det här med kategoriseringar, hade satts inom ramen för ursvensk.
Det faktum att jag är född och uppvuxen med tre kulturer i ett av Malmös mest segregerade områden och har en polsk mamma och en pappa från Iran, är något som många brukar haja till över.
Jag har fått höra kommentarer som: "men du som är så himla duktig på svenska, hur har du kunnat lära dig det, med tanke på din bakgrund, alltså?"
Eller: "för mig är du en svensk. Jag kan inte se dig som något annat. Du känner ju till och firar alla våra högtider och traditioner. Du är precis som vi."
Jag har tröttnat på att bli frustrerad över vissa människors snäva syn och på deras outtröttliga iver att ständigt behöva definiera distinktionen mellan det som uppfattas som svenskhet, kontra det som ses som typiskt "utländskt" eller "icke-svenskt".
Mångfald handlar om så mycket mer än att hälften av arbetsstyrkan i en organisation ska ha ett utländskt namn. Mångfald är - som jag ser det - att kunna se styrkan i olikheter, att dra nytta av många olika människors kunskaper, idéer och världsbilder och att tillsammans göra något riktigt bra av det. Men för att kunna använda sig av dessa framgångsfaktorer i mångfaldsarbetet måste man kliva ut från boxen, visa sin nyfikenhet och ta reda på vem människan bakom namnet verkligen är. Vare sig hon heter Nilsson eller Krzyżanowska.
fredag 25 september 2009
torsdag 24 september 2009
Kvarteret negern
Det finns...eller rättare sagt det fanns ett kvarter i Karlstad som hette Negern. Jag vill helt kort uttrycka min tillfredsställelse över att kvarteret efter påtryckningar från olika grupper, bland annat Afrosvenskarnas riksförbund, fått ett nytt namn.
Ordet "neger" har en lång historia bakom sig. Det kommer från början från latinets niger och användes av europeiska kolonisatörer för att benämna folken i Afrika men även delar av Oceanien. Neger var en beteckning för svarta människor. Och inte bara svarta, utan det var även symbiost med lägre stående individer. Slavhandel och förtryck har genom historien satt sina spår på såväl den afrikanska kontinenten som i övriga världen.
Jag visste inte om att det fanns ett kvarter i Karlstad som hette negern. Efter att den värsta chocken över det faktum att ett kvarter i Sverige anno 2009 kan heta negern lagt sig, så börjar jag fundera. Vad har det för betydelse? Och vad innebär det att kvarteret byter namn? För mig är det ganska enkelt. Ett ord är nästan aldrig bara ett ord. De har betydelse. Vissa har en positiv klang, andra en negativ och vissa har en för jävla nedtryckande och kolonial stämpel över sig. Det kan inte finnas någon tvekan om att neger tillhör den sistnämnda kategorin.
I dagens DN uttalar sig KD:s gruppledare Peter Kullgren i Karlstad sig skeptisk till namnbytet. Han tycker att namnet borde få vara kvar, med argumentet att "det är ett gammalt namn, och om vi fortsätter med att ta bort namn som vissa känner sig kränkta av så kommer vi i framtiden att ha en ofantligt fattig kulturhistoria.".
Lika otroligt som att namnet överhuvudtaget fått kvarstå fram till 2009 tycker jag att ovanstående uttalande är. Det verkar som att Kullgren närmast krampaktigt önskar hålla kvar i gamla traditioner "bara för att...". Visst, historia bygger en nation, men frågan är om inte historia är en kontinuerlig process. I och med namnbytet har Karlstad nu bevisat att de vill göra upp med kvarlevor från kolonialtiden och möta framtiden med öppna ögon.
Därför vill jag slutligen gratulera Karlstad för ett klokt beslut.
Ordet "neger" har en lång historia bakom sig. Det kommer från början från latinets niger och användes av europeiska kolonisatörer för att benämna folken i Afrika men även delar av Oceanien. Neger var en beteckning för svarta människor. Och inte bara svarta, utan det var även symbiost med lägre stående individer. Slavhandel och förtryck har genom historien satt sina spår på såväl den afrikanska kontinenten som i övriga världen.
Jag visste inte om att det fanns ett kvarter i Karlstad som hette negern. Efter att den värsta chocken över det faktum att ett kvarter i Sverige anno 2009 kan heta negern lagt sig, så börjar jag fundera. Vad har det för betydelse? Och vad innebär det att kvarteret byter namn? För mig är det ganska enkelt. Ett ord är nästan aldrig bara ett ord. De har betydelse. Vissa har en positiv klang, andra en negativ och vissa har en för jävla nedtryckande och kolonial stämpel över sig. Det kan inte finnas någon tvekan om att neger tillhör den sistnämnda kategorin.
I dagens DN uttalar sig KD:s gruppledare Peter Kullgren i Karlstad sig skeptisk till namnbytet. Han tycker att namnet borde få vara kvar, med argumentet att "det är ett gammalt namn, och om vi fortsätter med att ta bort namn som vissa känner sig kränkta av så kommer vi i framtiden att ha en ofantligt fattig kulturhistoria.".
Lika otroligt som att namnet överhuvudtaget fått kvarstå fram till 2009 tycker jag att ovanstående uttalande är. Det verkar som att Kullgren närmast krampaktigt önskar hålla kvar i gamla traditioner "bara för att...". Visst, historia bygger en nation, men frågan är om inte historia är en kontinuerlig process. I och med namnbytet har Karlstad nu bevisat att de vill göra upp med kvarlevor från kolonialtiden och möta framtiden med öppna ögon.
Därför vill jag slutligen gratulera Karlstad för ett klokt beslut.
onsdag 23 september 2009
Kulturnatten
I lördags var jag och föreläste på Kulturnatten i Lund.
Afro-Europeiska kulturföreningen stod för seminariet ”ett enat multikulturellt Sverige - styrka i mångfald”, som hölls i Stadshallens hörsal. Förutom MINE fanns flera olika föreningar, politiska partier och andra aktörer i samhället representerade.
Även Behrang Miri fanns på plats. Han avslutade seminariet genom att berätta om de framgångar som han har nått tillsammans med ungdomar i några av Malmös absolut mest segregerade områden genom rörelsen Gatans röst och ansikte.
Afro-europeiska kulturföreningen har som ambition att anordna flera liknande seminarier framöver. Självklart kommer vi från MINE även då finnas på plats och informera om vår verksamhet.
Vad jag kände mig oerhört stolt över när jag stod och berättade om MINE och om de konkreta aktiviteter som vi utför tillsammans med arbetsgivare, var just det att vi GÖR saker. Vi medverkar till förändring genom att sluta pladdra om vad som hade kunnat vara bra att göra - för att i stället faktiskt utföra konkreta saker. Och när jag säger att vi gör en massa bra grejer, så menar jag givetvis inte mig själv och Tom. Visst, vi finns till för att koordinera och samordna - och sedan informera om allt det goda som görs i föreningen. Men det är viktigt att understryka att det i själva verket är ni medlemmar som faktiskt utför själva arbetet. Tack vare er kan vi nå konkreta resultat. Stor eloge till er!
Intresserade av att tjäna pengar?
Snappade upp en artikel i Sydsvenskan imorse vilken handlade om den muslimska högtiden Eid al-fitr. För de oinvigda är Eid al-fitr högtiden som avslutar fastemånaden ramadan. Festligheterna gick av stapeln den 20 september och pågår i tre till fyra dagar.
I Sydsvenskans artikel hävdar Meta Troell från Svensk Handel att Eid al-fitr är en outnyttjad guldgruva. Argumentet är kanske gammal skåpmat för vissa, medan det är uppenbarligen en nyhet för del allra flesta. För det är faktiskt ganska få handlare som förstått förtjänsten av att målinriktat vända sig till muslimer under denna tid på året.
Troell gör en jämförelse med den marknadsföring som riktas mot studenter vid höstens skolstart. I Sverige finns det ca 90 000 studenter, medans det bor ca 400 000 muslimer i Sverige. 150 000 av dessa firar ramadan. Tänk på det ni!
Det är en intressant tid vi lever i. Och jag bor i en mycket spännande region i Sverige. Skåne, och inte minst Malmö, har en högre andel invandrare än Sverige har generellt. Jag hoppas att vi alla, tillsammans, ska kunna utveckla regionen till ett föregångsexempel. En region där människor från alla världens hörn samsas med varandra och till och med använder sig av varandras kompetenser och behov. Så, för mig ligger det inte enbart en outnyttjad guldgruva i eid, utan i hela det mångkulturella samhället.
I Sydsvenskans artikel hävdar Meta Troell från Svensk Handel att Eid al-fitr är en outnyttjad guldgruva. Argumentet är kanske gammal skåpmat för vissa, medan det är uppenbarligen en nyhet för del allra flesta. För det är faktiskt ganska få handlare som förstått förtjänsten av att målinriktat vända sig till muslimer under denna tid på året.
Troell gör en jämförelse med den marknadsföring som riktas mot studenter vid höstens skolstart. I Sverige finns det ca 90 000 studenter, medans det bor ca 400 000 muslimer i Sverige. 150 000 av dessa firar ramadan. Tänk på det ni!
Det är en intressant tid vi lever i. Och jag bor i en mycket spännande region i Sverige. Skåne, och inte minst Malmö, har en högre andel invandrare än Sverige har generellt. Jag hoppas att vi alla, tillsammans, ska kunna utveckla regionen till ett föregångsexempel. En region där människor från alla världens hörn samsas med varandra och till och med använder sig av varandras kompetenser och behov. Så, för mig ligger det inte enbart en outnyttjad guldgruva i eid, utan i hela det mångkulturella samhället.
torsdag 17 september 2009
Metropolis - om migration och integration
Igår deltog jag på den internationella konferenser om migration, Metropolis. Intressant att få vara med och snacka med de "stora gubbarna och gummorna". Merparten av deltagarna var forskare och myndighetsutövare. Några få representanter från föreningar som MINE.
Jag deltog i en workshop där syftet var att diskutera och jämföra hur olika europeiska länder hanterar integrationsfrågor. Därefter fick representanter från olika föreningar och motsvarande, vilka är ute på "fältet", möjlighet att presentera förslag till hur man på bästa sätt kan skapa ett integrerat samhälle.
Bla, bla, bla. Visst, det är intressant, men vart leder det? Vad är det som faktiskt görs? Ibland känns det som att vi lägger ned all vår energi på att prata om hur vi skulle kunna göra istället för att komma till faktisk handling. Som en av deltagarna också anmärkte så "har vi i Sverige pratat om integration väääldigt mycket och länge". En annan kommentar från en av de svenska representanterna i workshopen var att den metod som MINE använder faktiskt diskuterats under många år....Det vill säga, MINE och hur vi jobbar är ingen nyhet, vad som är nytt är arbetetet nu faktiskt kommit igång.
Vill passa på att göra lite reklam för vårt nästa seminarium där vi riktar sökljuset mot arbetsgivares behov av att ha rätt nätverk bland arbetssökande. Ofta pratas det om att arbetstagare ska göra sig själva attraktiva på arbetsmarknaden, sällan talar vi om hur arbetsgivare bör tänka likadant. Om inte alltför länge kommer arbetsgivare att konkurrera om den bästa personalen. Den stora frågan är om arbetsgivare har råd att bortse från, i vissa städer, upp mot en tredjedel av de potentiella arbetstagarna. Det vill säga de utlandsfödda.
Under seminariet kommer vi även att se hur jante motverkar mångfald. Se http://mine.se/foer-arbetsgivare/seminarier-och-workshops/.
Jag deltog i en workshop där syftet var att diskutera och jämföra hur olika europeiska länder hanterar integrationsfrågor. Därefter fick representanter från olika föreningar och motsvarande, vilka är ute på "fältet", möjlighet att presentera förslag till hur man på bästa sätt kan skapa ett integrerat samhälle.
Bla, bla, bla. Visst, det är intressant, men vart leder det? Vad är det som faktiskt görs? Ibland känns det som att vi lägger ned all vår energi på att prata om hur vi skulle kunna göra istället för att komma till faktisk handling. Som en av deltagarna också anmärkte så "har vi i Sverige pratat om integration väääldigt mycket och länge". En annan kommentar från en av de svenska representanterna i workshopen var att den metod som MINE använder faktiskt diskuterats under många år....Det vill säga, MINE och hur vi jobbar är ingen nyhet, vad som är nytt är arbetetet nu faktiskt kommit igång.
Vill passa på att göra lite reklam för vårt nästa seminarium där vi riktar sökljuset mot arbetsgivares behov av att ha rätt nätverk bland arbetssökande. Ofta pratas det om att arbetstagare ska göra sig själva attraktiva på arbetsmarknaden, sällan talar vi om hur arbetsgivare bör tänka likadant. Om inte alltför länge kommer arbetsgivare att konkurrera om den bästa personalen. Den stora frågan är om arbetsgivare har råd att bortse från, i vissa städer, upp mot en tredjedel av de potentiella arbetstagarna. Det vill säga de utlandsfödda.
Under seminariet kommer vi även att se hur jante motverkar mångfald. Se http://mine.se/foer-arbetsgivare/seminarier-och-workshops/.
torsdag 10 september 2009
Inte bara arbetsgivarnas fel!
Integration och mångfald. Diskriminering och Segregation. Dessa är ord som vi länge har hört och läst om. Detta är uttryck som förs på lokal, regional och nationell nivå. Ändå känns det som om vi alltid är på ruta ett. Varför, kan man fråga sig. Görs det verkligen inget som ökar integrationen? Självklart gör staten, kommunerna och även det civila samhället en hel del som syftar till att skapa ett samhälle som präglas av öppenhet och mångfald. Varför går vi då inte framåt utan trampar på samma ställe?
Det finns inget enkelt svar varför samhället inte har utvecklats ur ett mångfaldsperspektiv då situationen är mycket komplicerad, men likväl försöker opinionsbildare i media och många politiker hitta enkla svar. Vissa mångfaldsanhängare (både inom medievärlden och det politiska etablissemanget) skyller på ett fåtal faktorer i samhället, exempelvis arbetsgivarna och fastighetsvärdarna. Man menar att om dessa hade varit mer öppensinnade och positivt inställda till människor från andra kulturer så hade vi haft ett integrerat samhälle där många invandrare hade haft ett fast jobb, ett värdigt boende och därmed en större lycka. Detta resonemang anser jag vara naivt, detta förklarar jag mer längre fram. Det finns också diverse tyckare som också lägger en viss skuld på staten, men ännu mer på invandrarna då man anser att de har tilldelats ansenliga resurser men ändå är kvar i utanförskapet.
De som skyller på ett fåtal aktörer i samhället och de som skyller på invandrarna delar är att de ofta utgår från andra men ser aldrig på problemet inifrån och på en djupare nivå. Om vi börjar med den förstnämnda gruppen så misslyckas de med att se helheten då de målar upp en bild där arbetsgivarna av naturen är diskriminerande eller att de är gammalmodiga och inte förstår fördelarna med det nya, mångkulturella samhället. Men dessa arbetsgivare är inget annat än produkter av samhället där skolan har en nyckelroll. Skolan har en viktig roll i barnens uppfostran och värderingar. Skolan påverkar oss och formar oss ända tills att vi börjar jobba. En annan tung aktör i samhället är media som förstärker våra inlärda värderingar ytterligare. Ändå hör vi sällan eller aldrig någon klaga på skolan. I mitt tycke är skolan ett av de områden som inte riktigt hängt med i utvecklingen, speciellt när det gäller mångfald. Så om arbetsgivarna ska få kritik så borde skolan också få sin del. Det låter som hårda ord mot vår lärarkår men om man ska peka finger på problemens ursprung så får gärna ett par finger pekas mot skolsystemet då det än idag inte är särskilt anpassat efter det mångkulturella samhället, TILL EXEMPEL…. Sedan har vi media, som jag tidigare nämnt, som är en faktor till våra värderingar. Det är sällan som får positiva nyheter om integration, än mindre för 10 eller 20 år sedan. Medievärlden bär också en skuld till att ha skapat en osäkerhet bland allmänheten, och arbetsgivarna är inget annat än vanliga personer som går eller har gått i skolan, läser tidningar och kollar på tv. Det jag vill säga är att det finns så mycket i dagens system som inte är anpassat efter visionen om ett mångfaldigt samhälle att man kan inte bara skylla på enstaka faktorer så som arbetsgivarna eller fastighetsvärdarna.
MINE är en förening som har bestämt sig för att göra en skillnad i arbetsmarknaden genom att försöka bidra med kunskap och information om vad mångfald innebär för företagen. Jag beundrar att MINE försöker ge den kunskapen eller känslan som aldrig gavs av skolan till arbetsgivarna. MINE kommer kanske lyckas med att få många företagare ”upplärda” men vad händer med kommande generationer? Det vore bättre om skolan hade gjort det ”här” jobbet så hade inte MINE funnits och jag hade inte behövt skriva den här bloggen. Missförstå mig inte, jag vill inte mena att det är enbart skolan som skapar segregation. Jag vill mena att skolan är en av de institutioner i landet som än idag inte ”hänger med” i det nya mångkulturella samhället. Dessutom stör jag mig på att det dumförklaras för mycket av media och politiker som så enkelt kan peka ut vem som är ansvariga till segregationen.
I slutändan har alla ett ansvar och alla kan bidra till att vårt samhälle ska bli mer samspelt men så länge vi tror att det är enbart andra som bär skulden så kommer vi aldrig till någon lösning.
Av: Valdrin Havolli
Det finns inget enkelt svar varför samhället inte har utvecklats ur ett mångfaldsperspektiv då situationen är mycket komplicerad, men likväl försöker opinionsbildare i media och många politiker hitta enkla svar. Vissa mångfaldsanhängare (både inom medievärlden och det politiska etablissemanget) skyller på ett fåtal faktorer i samhället, exempelvis arbetsgivarna och fastighetsvärdarna. Man menar att om dessa hade varit mer öppensinnade och positivt inställda till människor från andra kulturer så hade vi haft ett integrerat samhälle där många invandrare hade haft ett fast jobb, ett värdigt boende och därmed en större lycka. Detta resonemang anser jag vara naivt, detta förklarar jag mer längre fram. Det finns också diverse tyckare som också lägger en viss skuld på staten, men ännu mer på invandrarna då man anser att de har tilldelats ansenliga resurser men ändå är kvar i utanförskapet.
De som skyller på ett fåtal aktörer i samhället och de som skyller på invandrarna delar är att de ofta utgår från andra men ser aldrig på problemet inifrån och på en djupare nivå. Om vi börjar med den förstnämnda gruppen så misslyckas de med att se helheten då de målar upp en bild där arbetsgivarna av naturen är diskriminerande eller att de är gammalmodiga och inte förstår fördelarna med det nya, mångkulturella samhället. Men dessa arbetsgivare är inget annat än produkter av samhället där skolan har en nyckelroll. Skolan har en viktig roll i barnens uppfostran och värderingar. Skolan påverkar oss och formar oss ända tills att vi börjar jobba. En annan tung aktör i samhället är media som förstärker våra inlärda värderingar ytterligare. Ändå hör vi sällan eller aldrig någon klaga på skolan. I mitt tycke är skolan ett av de områden som inte riktigt hängt med i utvecklingen, speciellt när det gäller mångfald. Så om arbetsgivarna ska få kritik så borde skolan också få sin del. Det låter som hårda ord mot vår lärarkår men om man ska peka finger på problemens ursprung så får gärna ett par finger pekas mot skolsystemet då det än idag inte är särskilt anpassat efter det mångkulturella samhället, TILL EXEMPEL…. Sedan har vi media, som jag tidigare nämnt, som är en faktor till våra värderingar. Det är sällan som får positiva nyheter om integration, än mindre för 10 eller 20 år sedan. Medievärlden bär också en skuld till att ha skapat en osäkerhet bland allmänheten, och arbetsgivarna är inget annat än vanliga personer som går eller har gått i skolan, läser tidningar och kollar på tv. Det jag vill säga är att det finns så mycket i dagens system som inte är anpassat efter visionen om ett mångfaldigt samhälle att man kan inte bara skylla på enstaka faktorer så som arbetsgivarna eller fastighetsvärdarna.
MINE är en förening som har bestämt sig för att göra en skillnad i arbetsmarknaden genom att försöka bidra med kunskap och information om vad mångfald innebär för företagen. Jag beundrar att MINE försöker ge den kunskapen eller känslan som aldrig gavs av skolan till arbetsgivarna. MINE kommer kanske lyckas med att få många företagare ”upplärda” men vad händer med kommande generationer? Det vore bättre om skolan hade gjort det ”här” jobbet så hade inte MINE funnits och jag hade inte behövt skriva den här bloggen. Missförstå mig inte, jag vill inte mena att det är enbart skolan som skapar segregation. Jag vill mena att skolan är en av de institutioner i landet som än idag inte ”hänger med” i det nya mångkulturella samhället. Dessutom stör jag mig på att det dumförklaras för mycket av media och politiker som så enkelt kan peka ut vem som är ansvariga till segregationen.
I slutändan har alla ett ansvar och alla kan bidra till att vårt samhälle ska bli mer samspelt men så länge vi tror att det är enbart andra som bär skulden så kommer vi aldrig till någon lösning.
Av: Valdrin Havolli
onsdag 9 september 2009
Mentorprogram del 2
I dag körde vi igång andra delen av MINEs mentorutbildning.
Ägaren av Oyra (sydsveriges enda konsultföretag med fokus på mångfaldsrekrytering), Maja Mutsson, stod för första halvan av utbildningsdagen.
Maja försåg oss åhörare med oerhört tänkvärda fakta och aspekter som åtminstone inte jag har funderat kring tidigare. Till exempel fick vi veta att 85% av alla arbetsgivare i Sverige uppger att de rekryterar via kontakter. Och att 95% av arbetssökanden med utländsk bakgrund enbart söker de jobb som utannonseras (!).
Föreläsningen föranledde givetvis intressanta diskussioner som mynnade ut över lunchen som vi intog tillsammans.
Med magarna fyllda av pasta lyssnade vi sedan till Peter Nisses fortsättning på mentorskapsrollen. Peter gick bland annat igenom ramarna för mentorskapet och hur man som mentor gör för att stötta och hjälpa sin adept till att formulera mål och sträva efter dem.
Vi har en väldigt hängiven och stark grupp människor som snart är färdiga mentorer - färdiga att ge sig ut i mentorskap. Det ska bli riktigt kul att följa dem i deras väg mot olika mål tillsammans med deras adepter.
Ägaren av Oyra (sydsveriges enda konsultföretag med fokus på mångfaldsrekrytering), Maja Mutsson, stod för första halvan av utbildningsdagen.
Maja försåg oss åhörare med oerhört tänkvärda fakta och aspekter som åtminstone inte jag har funderat kring tidigare. Till exempel fick vi veta att 85% av alla arbetsgivare i Sverige uppger att de rekryterar via kontakter. Och att 95% av arbetssökanden med utländsk bakgrund enbart söker de jobb som utannonseras (!).
Föreläsningen föranledde givetvis intressanta diskussioner som mynnade ut över lunchen som vi intog tillsammans.
Med magarna fyllda av pasta lyssnade vi sedan till Peter Nisses fortsättning på mentorskapsrollen. Peter gick bland annat igenom ramarna för mentorskapet och hur man som mentor gör för att stötta och hjälpa sin adept till att formulera mål och sträva efter dem.
Vi har en väldigt hängiven och stark grupp människor som snart är färdiga mentorer - färdiga att ge sig ut i mentorskap. Det ska bli riktigt kul att följa dem i deras väg mot olika mål tillsammans med deras adepter.
fredag 4 september 2009
Integration är en konkurrensfråga.
Tidigare idag hade jag ett mycket givande samtal med en vän om integrationen i Sverige. Han menade att begreppet integration blivit uttjatat, närmast ett ord utan innebörd. Det har pratas för länge och för mycket om hur Sverige ska "integrera" alla dessa invandrade. Under samtalets gång kom vi gemensamt fram till att det nu är dags att sätta handling bakom alla fina ord. Och dessutom var vi eniga om att vi bör närma oss frågan från ett annat perspektiv. Visst ska vi hjälpa människor som kommer till Sverige på de sätt vi kan. Frågan är vad och hur denna hjälp bör utformas
En annan - och minst lika viktig fråga i sammanhanget - är vem som egentligen behöver hjälp. Med detta menar jag att arbetsgivare i Sverige inom en snar framtid kommer vara i lika stort behov av "hjälp" som invandrade. Det är nog först när Sverige och svenskar inser potentialen i invandring som vi kan komma vidare. Det vill säga när vi tillsammans drar fördel av Sverige som ett mångkulturellt land.
Läste nyligen en artikel på Newsmill av Hedi Bel Habib med titeln "så stor skada kan främlingsfientligheten skada den svenska ekonomin". Bel Habib ger här en uppsjö av argument för ett mångkulturellt, tolerant samhälle. Ett Sverige i tiden med andra ord...
En annan - och minst lika viktig fråga i sammanhanget - är vem som egentligen behöver hjälp. Med detta menar jag att arbetsgivare i Sverige inom en snar framtid kommer vara i lika stort behov av "hjälp" som invandrade. Det är nog först när Sverige och svenskar inser potentialen i invandring som vi kan komma vidare. Det vill säga när vi tillsammans drar fördel av Sverige som ett mångkulturellt land.
Läste nyligen en artikel på Newsmill av Hedi Bel Habib med titeln "så stor skada kan främlingsfientligheten skada den svenska ekonomin". Bel Habib ger här en uppsjö av argument för ett mångkulturellt, tolerant samhälle. Ett Sverige i tiden med andra ord...
onsdag 2 september 2009
Skåne - Ett lapptäcke av möjligheter
Så lyder rubriken för 2009 års gulddag och guldnatt i Malmö.
Det är glädjande att årets gulddag i Malmö blickar framåt och siar om framtiden. Ambitionen är att ca 900 personer ska besöka evenemanget som äger rum den 5 november. Att en dag som denna anordnas med syfte att återigen lyfta frågan om mångfaldens betydelse för utvecklingen av arbetsmarknaden är av stor betydelse. Vi behöver påminnas om att den demografiska sammansättningen i Sverige förändras i rasande takt. I Malmö är nästan en tredjedel av stadens invånare utlandsfödda. Det säger sig självt att regionens framgång vilar på förmågan att göra dessa personer delaktiga i samhället och inte minst i arbetslivet.
Det kan tyckas att ämnet mångfald är uttjatat. Det har ju trots allt varit på tapeten ett par år. En hel del utbildningar, seminarier, workshops och annat har arrangerats i ämnet. Vad ska då ytterligare ett event tjäna till, kan man fråga sig. Som jag ser det så har vi kommit förbi stadiet då vi endast pratar om förtjänsterna med mångfald. Nu är människor ivriga efter att få konkreta handlingsalternativ för att komma vidare. De flesta vill nu se action.
Deltagarna på gulddagen kommer att ges alternativ till att engagera sig och sitt företag. Dels från MINE, men även från andra aktörer så som Herbert Felix institutet, Oyra och nätverket det mångkulturella Sverige. Jag ser mycket fram emot att möta regionens företag och inspireras av hur vi tillsammans kan utveckla Skåne till ett möjligheternas landskap.
Och tillsammans innebär inte endast företag emellan. Nej, det innebär även att människor som invandrat till Sverige inkluderas. Risken är annars att detta blir en av alla de konferenser där "typiska svenskar" pratar med varandra om hur "de där invandrarna" ska integreras i Sverige. Låt mig vara tydlig; det handlar inte om att "de" ska integreras. Målet bör hellre vara att alla vi som bor i den här regionen, och för den delen i det här landet, ska verka tillsammans för ett samhälle där alla får samma möjligheter att lyckas.
Det är glädjande att årets gulddag i Malmö blickar framåt och siar om framtiden. Ambitionen är att ca 900 personer ska besöka evenemanget som äger rum den 5 november. Att en dag som denna anordnas med syfte att återigen lyfta frågan om mångfaldens betydelse för utvecklingen av arbetsmarknaden är av stor betydelse. Vi behöver påminnas om att den demografiska sammansättningen i Sverige förändras i rasande takt. I Malmö är nästan en tredjedel av stadens invånare utlandsfödda. Det säger sig självt att regionens framgång vilar på förmågan att göra dessa personer delaktiga i samhället och inte minst i arbetslivet.
Det kan tyckas att ämnet mångfald är uttjatat. Det har ju trots allt varit på tapeten ett par år. En hel del utbildningar, seminarier, workshops och annat har arrangerats i ämnet. Vad ska då ytterligare ett event tjäna till, kan man fråga sig. Som jag ser det så har vi kommit förbi stadiet då vi endast pratar om förtjänsterna med mångfald. Nu är människor ivriga efter att få konkreta handlingsalternativ för att komma vidare. De flesta vill nu se action.
Deltagarna på gulddagen kommer att ges alternativ till att engagera sig och sitt företag. Dels från MINE, men även från andra aktörer så som Herbert Felix institutet, Oyra och nätverket det mångkulturella Sverige. Jag ser mycket fram emot att möta regionens företag och inspireras av hur vi tillsammans kan utveckla Skåne till ett möjligheternas landskap.
Och tillsammans innebär inte endast företag emellan. Nej, det innebär även att människor som invandrat till Sverige inkluderas. Risken är annars att detta blir en av alla de konferenser där "typiska svenskar" pratar med varandra om hur "de där invandrarna" ska integreras i Sverige. Låt mig vara tydlig; det handlar inte om att "de" ska integreras. Målet bör hellre vara att alla vi som bor i den här regionen, och för den delen i det här landet, ska verka tillsammans för ett samhälle där alla får samma möjligheter att lyckas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)