Integration och mångfald. Diskriminering och Segregation. Dessa är ord som vi länge har hört och läst om. Detta är uttryck som förs på lokal, regional och nationell nivå. Ändå känns det som om vi alltid är på ruta ett. Varför, kan man fråga sig. Görs det verkligen inget som ökar integrationen? Självklart gör staten, kommunerna och även det civila samhället en hel del som syftar till att skapa ett samhälle som präglas av öppenhet och mångfald. Varför går vi då inte framåt utan trampar på samma ställe?
Det finns inget enkelt svar varför samhället inte har utvecklats ur ett mångfaldsperspektiv då situationen är mycket komplicerad, men likväl försöker opinionsbildare i media och många politiker hitta enkla svar. Vissa mångfaldsanhängare (både inom medievärlden och det politiska etablissemanget) skyller på ett fåtal faktorer i samhället, exempelvis arbetsgivarna och fastighetsvärdarna. Man menar att om dessa hade varit mer öppensinnade och positivt inställda till människor från andra kulturer så hade vi haft ett integrerat samhälle där många invandrare hade haft ett fast jobb, ett värdigt boende och därmed en större lycka. Detta resonemang anser jag vara naivt, detta förklarar jag mer längre fram. Det finns också diverse tyckare som också lägger en viss skuld på staten, men ännu mer på invandrarna då man anser att de har tilldelats ansenliga resurser men ändå är kvar i utanförskapet.
De som skyller på ett fåtal aktörer i samhället och de som skyller på invandrarna delar är att de ofta utgår från andra men ser aldrig på problemet inifrån och på en djupare nivå. Om vi börjar med den förstnämnda gruppen så misslyckas de med att se helheten då de målar upp en bild där arbetsgivarna av naturen är diskriminerande eller att de är gammalmodiga och inte förstår fördelarna med det nya, mångkulturella samhället. Men dessa arbetsgivare är inget annat än produkter av samhället där skolan har en nyckelroll. Skolan har en viktig roll i barnens uppfostran och värderingar. Skolan påverkar oss och formar oss ända tills att vi börjar jobba. En annan tung aktör i samhället är media som förstärker våra inlärda värderingar ytterligare. Ändå hör vi sällan eller aldrig någon klaga på skolan. I mitt tycke är skolan ett av de områden som inte riktigt hängt med i utvecklingen, speciellt när det gäller mångfald. Så om arbetsgivarna ska få kritik så borde skolan också få sin del. Det låter som hårda ord mot vår lärarkår men om man ska peka finger på problemens ursprung så får gärna ett par finger pekas mot skolsystemet då det än idag inte är särskilt anpassat efter det mångkulturella samhället, TILL EXEMPEL…. Sedan har vi media, som jag tidigare nämnt, som är en faktor till våra värderingar. Det är sällan som får positiva nyheter om integration, än mindre för 10 eller 20 år sedan. Medievärlden bär också en skuld till att ha skapat en osäkerhet bland allmänheten, och arbetsgivarna är inget annat än vanliga personer som går eller har gått i skolan, läser tidningar och kollar på tv. Det jag vill säga är att det finns så mycket i dagens system som inte är anpassat efter visionen om ett mångfaldigt samhälle att man kan inte bara skylla på enstaka faktorer så som arbetsgivarna eller fastighetsvärdarna.
MINE är en förening som har bestämt sig för att göra en skillnad i arbetsmarknaden genom att försöka bidra med kunskap och information om vad mångfald innebär för företagen. Jag beundrar att MINE försöker ge den kunskapen eller känslan som aldrig gavs av skolan till arbetsgivarna. MINE kommer kanske lyckas med att få många företagare ”upplärda” men vad händer med kommande generationer? Det vore bättre om skolan hade gjort det ”här” jobbet så hade inte MINE funnits och jag hade inte behövt skriva den här bloggen. Missförstå mig inte, jag vill inte mena att det är enbart skolan som skapar segregation. Jag vill mena att skolan är en av de institutioner i landet som än idag inte ”hänger med” i det nya mångkulturella samhället. Dessutom stör jag mig på att det dumförklaras för mycket av media och politiker som så enkelt kan peka ut vem som är ansvariga till segregationen.
I slutändan har alla ett ansvar och alla kan bidra till att vårt samhälle ska bli mer samspelt men så länge vi tror att det är enbart andra som bär skulden så kommer vi aldrig till någon lösning.
Av: Valdrin Havolli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar