Kanske en missvisande rubrik.... Jag vill lyfta fram en tendens som kan påträffas vartsomhelst hos vilken som helst arbetsgivare. Det handlar om att räkna antal anställda "svartskallar". Har ett företag många med annan etnisk bakgrund än svensk tenderar de att uppleva att de gjort vad de ska i förhållande till mångfaldsarbete.
Är det så lätt? Nja, knappast va? Om företagskulturen är konstant och intolerant mot olikheter så spelar det ingen roll hur mycket olikheter som finns på ett företag. Om inte företagsledningen låter sina anställda vara olika och ser värdet i det, ja då kan det kvitta. Och nu talar jag inte endast om etnicitet. Nej, det här berör även religiös tillhörighet, handikapp, sexualitet, ålder etc.
En annan sak...bara för att en person kommer från exempelvis Polen är det inte säkert att personen i fråga för den skull agerar "typiskt polskt". Vi andra, d v s infödda svenskar, har en förmåga att definiera dessa "andra" människor och tvinga in dem i identiteter de kanske inte känner sig bekväma i. Kort sagt; vi exotiserar. Sätter folk i fack.
Men, men, men....vad är lösningen då?? Det kan tyckas som en oändlig balansgång mellan att ta hänsyn till/uppmuntra olikheter hos individer samtidigt som vi låter dessa vara "en i gänget". För det kan naturligtvis finnas skillnader mellan en grek och en australiensare, eller mellan en svensk och en turk. Alltså, kultur spelar roll. Helt klart. Samtidigt så kan det finnas stora olikheter internt i ett land. Det är ju knappast så att alla svenskar är lika bara för att de vuxit upp inom samma geografiska område. Eller?
Medan svenskar själva betraktar sig att vara internt olika varandra så betraktar vi invandrade från exempelvis Iran att vara desamma just pågrund av att de kommer från samma land. Fråga; Är inte det lite väl enfaldigt? Vi, alla, borde istället vara öppna för olikheter och samtidigt låta människor själva definiera vem de önskar vara. Det vill säga att jag mycket väl kan ha mycket mer gemensamt med en 30-årig chilenare än vad jag har med en 45-årig svensk. Vi kategoriserar för fort. Vi ser olikheter innan de ens finns. Ibland konstruerar vi till och med olikheter som inte existerar.
Jag sa aldrig att det skulle vara enkelt....men det handlar grundläggande om att aldrig sluta vara nyfiken och våga vara öppen för att se såväl likheter som olikheter.
Och för att återkoppla till det ursprungliga temat för bloggen så handlar det även om att sluta räkna antal individer med annan bakgrund i företag. Istället bör arbetsgivare fråga sig själva vad de ska göra med dessa individer. Hur ska deras kompetens användas? För i slutändan är det absolut viktigaste för ett företag att kunna få ut så mycket av sina anställda som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar