Så här avslutas ledaren i DN idag:
"Det vore ett intressant experiment att i stället utgå från att den asylsökande är en ny resurs som omedelbart ska ges bästa möjliga förutsättningar för att arbeta och göra rätt för sig."
I artikeln diskuteras huruvida regeringens nya förslag om att dra in på ersättningen för invandrade om de väljer att bosätta sig "fel". Och fel i det här fallet syftar till en kommun där det är brist på bostäder och arbete. Med ett par tior indraget från ersättningen så vill alltså regeringen styra vart invandrade ska kunna bo.
Jag har tidigare kommenterat regeringens nya förslag om migration och integration. Vid det tillfället kritiserade jag deras förslag om att försöka tvinga människor att bosätta sig på vissa platser i landet. Jag står fast vid min ståndpunkt. Det ultimata hade varit om vem som helst skulle kunna få bo vart som helst. Tyvärr verkar det inte fungera i verkligheten.
Det går inte att blunda för att vissa områden, så som Södertälje och Rosengård mfl., är överbefolkade. Det skapar problem. Det ska också tilläggas att de som är bosatta i dessa områden till stor del inte har ett arbete att gå till. Det klassiska utanförskapet....som det tjatas och tjatas om. Segregationen är roten till alla problem, heter det ofta.Frågan är hur vi kommer till rätta med problematiken.
Jag har inget svar. Någon annan som har ett förslag? Däremot tycker jag att DN s ledare tar upp något fundamentalt vid integrationspolitik generellt, nämligen hur invandrade betraktas av samhället. Under lång tid har personer som invandrat (helst flyktingar) ansetts vara en börda. Det har förutsatts att dessa människor automatiskt är bidragstagare bara för att de flytt till Sverige. Jag vet inte varifrån denna inställning kommer. Vad jag vet, däremot, är att invandrade bör betraktas som en resurs och en nationalekonomisk vinst.
Naiva människa och naiva DN!
SvaraRaderaOch det vet du för att du vill att det ska vara så? Varenda beräkning som jag har hört talas om angående invandring är att det kostar enorma summor. Långt över hundra miljarder per år, även när vinsterna av invandringen dragits av ligger det back 50 miljarder, siffran är beräknad av jan ekberg, professor i nationalekonomi, och det är den lägsta siffran, och är i mina ögon fel på ett par punkter. Jag uppskattar att det ligger på nånstans 80 miljarder back, per år.
SvaraRaderaDet borde vara klart att en ökning av befolkningen inte nödvändigtvis leder till vinster eftersom även utgifterna ökar. I sveriges fall där stora invandrargrupper i hög grad är arbetslösa så är det i en belastning.
Att du inte har någon koll på ekonomin kan kanske ursäktas med att du är antropolog, men som sådan borde du vara bekant med Putnam och andra samhällsforskares resultat. Jag förstår inte riktigt hur man kan försvara mångkulturen samtidigt som man har den kunskapen. Kan du förklara hur du ser på det?
Tack för kommentaren. Tillåt mig kontra... Jag tycker det är konstigt att du inte kommit över en enda analys, eller beräkning, som visar till det akuta behovet av ökad invandring till Sverige. Befolkningen i landet blir allt äldre och de som arbetar ska försörja fler.
SvaraRaderaJag känner till Jan Ekberg. De beräkningar han gjort har vid ett flertal tillfällen feltolkats. Jag säger däremot inte att invandring är kostnadsfritt. Det kostar pengar, men jag anser fortfarande att invandring är en investering. Det är en investering på samma vis som när ett företag köper in en ny maskin, eller för den delen nyanställer. Kanske är det de första åren en ren förlustaffär, för att sedan bli en vinst i längden.
Det ska också tilläggas - och detta är grunden - att under 50- 60- och 70-talen drog invandrade in mer pengar till staten än vad de kostade. Detta berodde på att invandrade var sysselsatta på arbetsmarknaden och betalade skatt som vem som helst.
Jag vet inte varifrån du fått summan 80 miljarder. Som jag förstått så är det en kostnad av 40 miljarder. Visst, mycket pengar. Därför borde både du och jag vara överens om att lösningen är att öka andelen invandrade på arbetsmarknaden?
Naiv? Jag vet inte vad du syftar till, men antar att det har att göra med innehållet i blogginlägget. Du får givetvis ha din åsikt, men jag skulle vara tacksam för lite konkretion...
SvaraRaderaDom beräkningar som gjorts på befolkningsfördelningen och ekonomin visar att invandringen inte är någon lösning på problemen. Vad som behövs är höjd pensionsålder och ökad inhemsk nativitet. Det konstateras bla i en stor undersökning gjord av en brittisk myndighet och har även påpekats av ett par svenska forskare. Jag kan ge referenser senare, har inte tillgång till dom atm.
SvaraRaderaJag håller inte riktigt med Ekbergs val av kostnader, och han räknar lågt i många fall anser jag.
Möjligheten att få in invandrare på arbetsmarknaden beror i hög grad på hur många jobb det finns. Dessutom, om en invandrare får jobb i stället för en svensk har inget vunnits samhällsekonomiskt. Det innebär att vi inte bör ha någon invandring att tala om så länge vi har någon nämnvärd arbetslöshet, vilket vi har idag. Sen kan jag hålla med om att det är viktigt att få in dom på arbetsmarknaden, men dom ska inte vara här om dom inte kan få jobb. Invandrare dvs, flyktingar är något annat., men det är relativt få i sammanhanget
Du ignorerade min kommentar om Putnam. Har du inte läst hans arbeten kring socialt kapital? Dags i så fall.
Du har naturligtvis rätt i att ökad invandring i sig själv inte är en tillräcklig lösning. De allra flesta är dock eniga i att det är en del av lösningen. Pensionsåldern kommer antagligen höjas, men jag är tveksam till om jag själv har lust att jobba tills jag fyller 79...
SvaraRaderaBehovet av arbetskraft måste ses i ett framtidsperspektiv. Antalet jobb i Sverige är inte statiskt och vi kommer med stor sannolikhet ha en arbetskraftsbrist inom en tioårsperiod. Vad gör vi då?
Och nej, jag har inte läst Putnam. Med andra ord blir det därför svårt att kommentera hans teorier...samhällsvetenskap. Jag har aldrig hävdat att jag är allvetande.
När vi börjar få arbetskraftsbrist kan vi börja prata arbetskraftsinvandring, inte den typen av invandring vi har idag som sker totalt utan hänsyn till om individerna har något att tilföra landet. Vi bör då försöka dra till oss invandrare ifrån mer närliggande kulturer och etniska grupper för att underlätta integrering.
SvaraRaderaDet mångkulturella samhället leder till stora negativa sociala problem, vilket bla Putnam visade i en stor undersökning. Resultaten var så alarmerande att det tog många år innan han publicerade rapporten, först efter att han letat reda på argument för att dämpa konsekvenserna av det som han kommit fram till släppte han den. Jag anser att mångkulturen är fullständigt oförsvarbar på ett samhällsplan, att träffa människor ifrån andra kulturer kan vara stimulerande, visst. Jag har själv studerat lite socialantropologi så jag har full förståelse för att det kan vara intressant.
Tyvärr det är nog så illa att människan inte är psykiskt konstruerad för att leva i en mångkultur, tvärt om. Raset i socialt kapital verkar vara enormt, vilket underminerar själva samhället på sikt, och kommer även minska människors livskvalite och psykiska hälsa. För att inte tala om kraftigt förhöjd risk för inbördeskrig och sådana trevligheter. Kort sagt en katastrof i det tysta, än så lämge.
Som sagt, du har rätt till din åsikt, men jag håller som du förstår inte med dig.
SvaraRaderaJag ska återkomma när jag läst Putnam, men du ska veta att det finns mängder av teorier vilka talar för ett mångkulturellt samhälle. Det finns däremot möjligtvis en motsättning mellan nationalstaten som den är konstruerad idag och det mångkulturella samhället. Enligt mig måste vi därför tänka över vilken roll nationalstaten rimligen bör ha. Läs bl a Gerd Baumann. Eller för den delen Thomas Hylland-Eriksen. Båda påtalar kulturers förgänglighet, d v s dess eviga förändring och förhållandet mellan nationalstaten och det mångkulturella samhället.
Att människan inte är psykiskt konstruerad att leva i ett mångkulturellt samhälle är för mig ett påstående helt utan verklighetsförankring. Människor från olika delar av världen har alltid mötts, kompromissat och levt tillsammans. Det är så utveckling fungerar.
Slutligen, världen ser inte ut som den gjorde för 100 år sen. Det är som jag ser det inget alternativ att inte följa med i den utveckling som skett. Vi lever i en global värld med allt vad det innebär.
Jo, jag har läst några, tyvärr brukar dom inte ha särskilt mycket med verkligheten att göra utan istället vara skrivbordskonstruktioner av idealister.
SvaraRaderaTa bara en liten pikant detalj som att över 75% av svenskarna inte vill bo i ett mångkulturellt bostadsområde. Ser man i USA så är segregeringen enorm. Människan tenderar att segregera sig naturligt, vilket i sin tur leder till minisamhällen inom samhället, vilket i sin tur är en fantastisk konfliktgrund och katastrof för det sociala kapitalet. Rwanda, Jugoslavien eller för all del Nazityskland, hade med väldigt hög sannolikhet inte skett i mer homogena länder. Ser man historiskt så har nästan alla konflikter kulturella gränser. Jag tror inte ni riktigt förstår riskerna det involverar.
Människan är reflexmässigt lite xenofobisk, det är en sund överlevnadsinstinkt. Vi identifierar oss också mer med människor som liknar oss. Det kan vara så illa att vi faktiskt har inbyggda rasistiska tendenser. Dom allra flesta människor verkar vara det enligt ett par stora undersökningar på nätet och i USA.
Om människor agerar destruktivt bör vi understödja det bara för att det råkar vara många? Den viktiga frågan är vad konsekvenserna blir långsiktigt. Men alla naiva idealister verkar tro att bara dom får som dom vill så försvinner alla problem på något magiskt vis.
Jaja... Vi nog har för skilda världar för att kunna komma överens om särskilt mycket. Eller kanske snarare, jag har nog hygglig koll på din, men jag tror inte du vet särskilt mycket av min...
Ja, kanske lever vi i skilda världar. Men tack ändå för dialogen. Nej, jag kan och vet inte allt. Om jag hade trott det så hade jag aldrig svarat på dina inlägg. Jag tror på att alla som lever i det, och för den delen i vilket samhälle som helst, måste prata med varandra och inte om varandra.
SvaraRaderaVad gäller fallet Rwanda så råkar det vara så att jagra under ett års tid studerat landets historia. Dessutom besökte jag Kigali under 2007. Kort sagt; grunden till den konflikten låg i hur européer blandat sig i och styrt deras land. Det är mer komplicerat än så....men, men det är en lång historia som inte kan föraklaras så lätt som med referens till etniska grupper.