En fråga som cirkulerar omkring i mitt huvud, och har gjort så ganska länge, handlar om klass. Jag vet, klassfrågan är ett känsligt ämne. Jag vill passa på att påpeka att detta inte är en direkt politisk blogg. Den förening jag representerar är politisk neutral. Allt som funkar för att skapa större mångfald på arbetsmarknaden är välkommet, oavsett om initiativ härstammar från det borgerliga blocket eller oppositionen (eller från någon annanstans).
Tillbaka till klass. Det är trots allt så att vi traditionellt sett delat in befolkningen i underklass, medelklass och överklass. Beroende på vilket segment du tillhör/tillhörde har det förväntats olika saker av dig.
Det finns lågstatusarbeten och högstatusarbeten. Oavsett hur mycket någon vill påstå annat så är det skillnad mellan jobb och jobb och vilket anseende som följer med det. Nu till poängen. Gräddan i samhället, de som sitter i ledningsgrupper, styrelser, chefer etc. är förvånansvärt homogen. De flesta i denna "grupp" är medelåldermän, det vill säga mellan 40-65 år. Därtill ska sägas att den stora majoriteten av dessa är infödda svenskar. Lägg också väl märke till att det finns ganska få kvinnor i dessa ledande positioner i samhället.
Gubbväldet styr fortfarande i Sverige. Tyvärr måste jag säga. Anledningen till att jag beklagar är att homogeniteten sannolikt inte leder till nytänkande, vilket är något Sverige generellt sett är i stort behov av.
Det var överklassen det. Om vi raskt hoppar till den så kallade underklassen så ser det annorlunda ut. På verkstadsgolven, bakom städvagnarna, i förarsätet på bussen och bland de anställda inom industriproduktion där, ja där finns mångfalden... I alla fall är det vad företag ofta syftar till när de klappar sig själva på axeln för att de varit duktiga. De har ju stor mångfald. Den vanliga kommentaren från företagen är något som: "Jo, vi har stor mångfald på företaget, så det är inget vi behöver tänka på här. Vi är så öppna förstår du så det finns inget mer att göra här".
Nej, nej. Men hur det det ut i administration, i ledningen och i styrelsen? Ofta på samma sätt som överallt annars. Gubbar och åter gubbar.
Det kommer vara brist på arbetskraft inom den närmaste tio årsperioden. Det gäller naturligtvis i många branscher. Frågan är dock om vi i Sverige inte tenderar att vilja att "dom där utlänningarna" ska göra det skitjobb vi inte själva vill ha. Ahhh, fan (förlåt) jag blir så trött.... På många sätt känns det som att invandrade är på väg att bli den nya underklassen i Sverige. Vill vi ha det så? Är ett sådant samhälle verkligen mångkulturellt i den bemärkelse att all kompetens i landet tas tillvara?
Kommer vi om tio år vara nöjda med att invandrade till större grad än infödda svenskar arbetar i yrken som inte motsvarar deras erfarenhet och kompetens? I statistik från SCB finns det tydliga tecken på att det är så idag, och att detta kan komma att förvärras. Jag säger: rätt man/kvinna på rätt plats! Det gäller alla, oavsett hur du ser ut, vilken religion du utövar, vilken sexuell läggning du har, hur gammal du är eller varifrån du kommer. Vad sägs om det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar