Tuffare tag mot invandrade

Moderaternas arbetsgrupp mot utanförskap och segregation och utanförskap lämnade idag fram en slutrapport till sin partistyrelse. Rapporten ger förslag på hur Sverige i framtiden bör agera gentemot invandrade. Mycket av förslagen i rapporten ser ut att handla om skärpta krav mot invandrade.


Rapporten har redan fått mycket kritik. Bland annat menar kritikerna att Moderaterna nu spelar Sverigedemokraterna i händerna. Det vill säga att de skärper integrationspolitiken med syfte att inte tappa väljare till SD. Det ligger något i kritiken, samtidigt tycker jag att det inte är så enkelt.

Låt mig förklara. I Sverige är vi rädda för att prata om invandring och dess följder. Missförstå mig rätt, men det är inte helt oproblematiskt att vara ett invandarland liksom Sverige. Kulturella olikheter mellan infödda svenskar och invandrade existerar faktiskt. Och dessa olikheter ger nog oftare än vad vi kanske tror upphov till ilska och irritation. Men, som vi svenskar är vana vid att göra, så pratar vi inte högt om de problem som vi upplever. Det är samma sak som när någon smiter före i kön, vi är lite rädda för att säga ifrån. Eller när någon lämnar ludd i torktumlaren efter en tvätt. Även om vi vet vem det är så säger vi inte till denne direkt. Nej, vi skriver istället en arg lapp (det har till och med skrivits en bok om och med dessa lappar...). Vi vill väl inte bli betraktade som den jobbige grannen??

Jag vill hävda att det är samma sak när det kommer till invandring och integrationspolitik. Om vi uttrycker vad vi känner och tycker är vi med en gång rädda att bli stämplade som besvärliga, ja till och med som rasister. Vår konsensusmentalitet håller på att kväva oss. Vi kan inte säga något eller tycka något. För vem vill bli stämplad som rasse?

Att ställa krav på människor verkar i Sverige vara att betrakta som något fult. Jag funderar.....är det inte så att vi växer med krav? Är det inte en rättighet med krav?? Problemet är nog snarare hur vi formulerar kraven och varför vi gör det...

Okej, nu är det inte så att jag skönmålar moderaternas rapport. Vissa delar i den tycker jag är rent ut sagt för jävliga. Bland annat vill Moderaterna avskaffa EBO. Det vill säga, rätten att bosätta sig där man vill. Förslaget gör mig minst sagt upprörd. Ska staten verkligen bestämma vart en individ ska få bosätta sig? För mig låter det helt absurt. Personligen skulle jag aldrig godta att bli placerad i Arvidsjaur bara för att det finns lediga bostäder i deras kommun.

Men, återigen, och det här står jag för: Rapporten som kommit är ett steg i rätt riktning. Sverige tjänar inte på att fortsätta den uddlösa debatt som hittills förts.

Vad jag saknar i Moderaternas "åtta punkters program" är dock vilket ansvar som ligger på den befolkning som redan befinner sig i landet. Jag skulle viljat sett ett resonemang kring vilket ansvar som arbetsgivare bör ta för att medverka till ett mer inkluderande och tolerant samhälle.

Ingen får glömma att alla som bor i det här landet är ansvariga för att vi tillsammans ska kunna fortsätta vara ett välfärdsland i utveckling.