Folkpartiet föreslår att öppna en hjälplinje mot rasism. Hit ska den svenska befolkningen ringa om de känner att de blibit bemötta med rasistiska tillmälen från polisen.
Jag välkomnar initiativet. Det är tecken på att regeringen tar sitt ansvar i den här frågan. I och med hjälplinjen erkänner man inte bara att det finns ett attitydproblem, man är också villig att göra något åt det.
Sen är det ju förstås svårt att veta om det hjälper. En hjälplinje, är som Nyamko Sabuni uttrycker, ett sätt att mäta hur pass utbredd rasismen är inom den svenska poliskåren. Samtidigt bör det i samma resonemang finnas ett förslag till vad som ska hända sen. Det vill säga efter att hjälplinjen öppnas. Ska den bara finnas där i ett par år för syns skull? Det räcker inte med att konstatera att det finns ett problem.
Och jag vill återigen uppmana oss alla att höja blicken något. Ställer er frågan; är det verkligen bara polisen som har de här attityderna? Eller kan det möjligen vara vanligare än vad vi tror? I slutändan handlar det om oss själva. Du och jag. Ingen av oss står utanför det samhälle vi lever i. Vi, alla, är delaktiga i att bygga upp det samhälle som omger oss. Det innebär att vi måste granska oss själva. Det krävs mod för att se sig själv i spegeln, det är jag medveten om. Men snart kommer vi inte undan längre.
Vem ska vi skylla på nästa gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar