Läser för tillfället boken "Giraffens tårar" av Alexander Mccall Smith. Den ingår i en serie böcker om den kvinnliga privatdetektiven Mma Ramotswe. Hon bor och verkar som enda kvinnliga detektiv i Gaborone, Botswanas huvudstad. Fantastiska böcker om vardagslivet i Botswana. Huvudsakligen är det ren nöjesläsning, men Mccall Smith bjuder på en del tänkvärdheter också.
Exempelvis slriver han om västvärldens bistånd till Afrika. Det slog mig att det går att jämföra tankegången med den integrationspolitik som dominerar i Sverige. Det vill säga att de som invandrar till Sverige ska tas hand om av majoritetssamhället.
Ett citat från boken: "Det var inget fel på de här människorna - de var vanligen välmenande människor som behandlade batswana med respekt. Fast på något vis kunde det bli tröttsamt att få en massa råd."
Är det inte på samma vis med de/oss som jobbar med integration och mångfald. Ett gäng välmenande människor. MEN, de/vi har alltför länge pratat om människor istället för med människor. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar