En reflektion om Malmös stolthet (ja, MFF var det förr om åren i alla fall...). Den handlar om hur en organisation ska lyckas vara så konkurrenskraftig som möjligt.
För ett fotbollslag i allsvenskan, och för den delen de flesta fotbollslag överhuvudtaget, är det viktigt att vinna. Man vill spela bra fotboll och som resultat ska man bli belönad med en vinst. Ett fotbollslag består av olika delar. Det har en målvakt, ett försvar, ett mittfält och ett par anfallare. När det gäller elitlagen har de dessutom en tränarstab samt diverse annan personal knutna till laget. Men framförallt har laget olika delar när de väl är ute på planen. Dessa har varierande funktioner och uppgifter. Försvar och målvakt ska förhindra att det blir några baklängesmål, mittfält fördelar bollar o.s.v. Alla har sin roll, sin funktion.
Ni ser kanske redan vart jag vill komma. Ett lag kan inte ha 11 st anfallare. Det kan inte heller 4 försvare med exakt samma egenskaper. Ett bra fotbollslag karaktäriseras istället av 11 st spelare som kompletterar varandra. 11 st spelare som har olika kvalitéer och kompetens. Den som är bäst på respektive position i respektive lag spelar. Så är det bara.
Det är egentligen ganska enkelt. Det borde fungera efter samma princip i arbetslivet. Eller? D.v.s att den som har rätt kompetens i förhållande till tjänsten borde bli anställd. Ett företag som ska anställa ny personal står inför samma utmaning som ett fotbollslag gör när de ska värva en ny spelare. Frågan är vem som är bäst för det aktuella jobbet/positionen.
Med tanke på ovanstående är det väldigt underligt att invandrade i högre grad än svenskar står utanför arbetsmarknaden. Är det inte också lika konstigt att de flesta ledningsgrupper består av vita män i åldersgruppen 40-65. Det ska också tilläggas att de flesta i dessa ledningsgrupper har samma utbildningsbakgrund! Genom att fortsätta rekrytera de som är lika dem själva förlorar de konkurrenskraft. Företag som inte inser att kompetens inte sitter i varken hudfärg eller kön riskerar att gå miste om de bästa medarbetarna.
Tillbaka till MFF....I samtal med en representant från föreningen i höstas fick jag höra något tänkvärt. Ja, som gav upphov till denna reflektion. Det lät ungefär så här:
"Hur skulle det se ut om MFF bara rekryterade så kallade svenska ungdomar? Hur bra skulle vårt lag vara då? Jag menar, Malmö har en invandrad befolkning som motsvarar ca 25% av alla invånare i staden. Att bortse från en fjärdedel av Malmö vore idiotiskt. MFF skulle gräva sin egen grav".
Just det, tänkte jag. Så är det. Fotbollslag verkar vara ett föredöme i det avseende att de värvar den bästa spelaren, oavsett bakgrund. Rätta mig om jag har fel, men borde inte arbetsgivare ha något att lära från vårt kära MFF???
Se förövrigt ett reflekterat inlägg från vi i Sverige. http://viisverige.blogspot.com/2009/01/sverigedemokraterna-ger-mer-inavel.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar