Det finns ytterligare saker att påpeka om jämställdhet i förhållande till invandrade. Under 2007-2008 skrev jag en uppsats i ämnet. Jag gjorde deltagande observationer i mansgrupper inom sfi i Helsingborg under ca 1 månads tid. De flesta av dessa män härstammade från mellanöstern.
Se http://www.uppsatser.se/uppsats/7630ae4263/.
Enligt arrangörer av grupperna är initiativet välbehövligt. Anledningen är huvudsakligen, enligt dem, att maktförhållanden mellan män och kvinnor vänds upp och ned i Sverige. Här i Sverige är män och kvinnor jämställda. "De" som deltog på kursen var det inte. Eller? Jag vill igen ställa frågan om vem som definierat vad som är jämställdhet....Vad är det som säger att vår åsikt om förhållandet mellan män och kvinnor är det sanna?
Men, jag ska inte förvånas. Ändamålet med mansgrupperna är att männen ska lära sig om det svenska samhället, vilket även sker i övrig sfi-undervisning. Det är väl inget fel med det egentligen. Det finns vissa värderingar som under årens lopp format Sverige och svenskarna. Dessa anser vi för det mesta (med rätta) vara goda. Även om dessa värderingar är föränderliga så går de inte bortse från. De finns där och det är bra om invandrade får insikt i dessa så fort som möjligt efter de anlänt landet.
Däremot - och vad som ofta glöms bort - är inte idéerna om den förträffliga svenska jämställdheten de samma som det som sker i praktiken. Det vill säga att det i praktiken fortfarande finns föreställda skillnader mellan män och kvinnor i Sverige. Det finns fortfarande svenska män som misshandlar kvinnor, såväl fysiskt som psykiskt. Det finns skillnader i lönenivåer mellan män och kvinnor och det finns skillnader i vilka positioner vardera kön innehar på arbetsmarknaden. Det går att rabbla upp reella olikheter i evighet.
MEN. poängen är att vi (dvs svenskar) inte är så jävla perfekta som vi verkar tro. Det gäller även jämställdhet. Kom ihåg det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar